Göteborgsposten – 5 november 1874, sida 2

Frän Utlandet. Arnimska frågan. Alldenstund denna sak synes på ett märkligt sätt intressera den läsande allmänheten äfven här i landet, likasom fallet är öfverallt annorstädes, anse vi oss böra ur Neue freie Presse i Wieå meddela följande öfversigt af hela saken, dess gång och utveckling: Den del af tyska pressen, som vid underrättelsen om grefve Arnims häktande genast beskyllade en bittills som borgare och statsman tadelfri personlighet för de svartaste missdåd, har under förflutna veckan lidit en djup förödmjukelse. Hela den af-de outsägligt servila bladen med konst uppförda byggnaden af osanningar, beskyllningar och angifvelser för undansnillning af statshandlingar samt för landsoch högförräderi har kastats öfver ända genom den omständigheten, att grefve Harry von Arnim sats på fri fot. För skams skull och för att det icke måtte alltför mycket ha utseendet af; att Arnim för alls ingenting beröfvats sin personliga frihet, har man af honom fordrat en borgenssummas ställande. Men i sjelfva verket frigafs den häktade derför, att man icke kunnat utleta det förmodade förhållandet och derför att alla statsadvokaters ansträngningar samt allt polisens sökande icke förmått anskaffa materialet till en anklagelse mot den rättsvidrigt häktade. Härigenom blir den djupa lågheten och tanklösheten hos den del af tyska pressen, som glömde det passande mot en sin frihet beröfvad man och på offret för en våldsbandling hopade all smäleken af det fördömligaste brott, på ett ytterst sorgligt sätt uppenbar. Ett oklanderligt enskilt lif, en fläckfri offentlig verksamhet, karakterens kända ärlighet, talangens och samhällsställningens glans, alla dessa egenskaper gälla ingenting, de äre utplånade, försvunna, då makten griper mannen och under någon förevänning sätter honom bakom lås och bom. Ett lössläpt koppel kastar sig dfver den värnlöse, söndersliter hans