Göteborgsposten – 4 november 1874, sida 2

öfver Elfsborgs län. Från Utlandet. Allt som den dag rycker närmare, då Frankrikes nationalförsamling skall sammanträda börjar man åter med mera intresse se bort till detta land, hvilket allt oaktadt likväl har den säregna egenskapen att främst af alla fängsla uppmärksamheten. Att i den nya nationalförsamlingen det bonapartiska partiet skall hafva vunnit ökad betydelse, är tydligt af de upprepade segrar det vunnit i de fyllnadsval, som på senare tiden egt rum, nu genast i departem. Pas-de Calais, der den bonapartiska kandidaten vid omvalet i söndegs afgjordt slog den republikanske Brasme. Men å andra sidan är detta parti något deladt, neml. i ett radikalare och ett mera temporiserande, den förra gruppen ledd af Ronher som har mycket brådt om med att få kejsardömet åter infördt: den senare lugnt slutande sig till marskalk Mac Mahons sjuåriga presidentskap, men med högt uttalad afsigt att efter dettas slut genomdrifva en vädjan till folket för kejsardömets återställande. Denna sistnämnda grupp har naturligtvis framtiden för sig. Inom de andra partigrupperna i nationalförsamlingen hafva äfven splittringar inträdt, och det försäkras, att det stora ropudlikanska partiet, som hittills sammanhållits genom Thiers personliga inflytande, nu åter sprungit sönder, delande sig i de tvenne för öfrigt hvarandra i hög grad olika fraktionerna: konservativa republikaner, Thiers saste Stok, och radikala republikaner, hvilka följa i ett och allt Gambettas fana, Denna sändning framträder öppet i departem. Oise, der snart ett fyllnadsval till nationalförsamlingen skall ega rum. Här stå tvenne republikanska kandidater emot hvarandra, neml. herrar Rousselle och Levasseur, af hvilka ingendera tänker rymma fältet för den andre. Deras resp. anhängare ligga i håret på hvarandra; och i stället för att endrägtigt bekämpa den här uppträdande bonapartiske kandidaten, hertig de Mouchy, smäda de och förtala hvarandra. De moderate förebrå de radikale, att dessa lukta af petroleum; de radikale svara, att motståndarne alls icke äro några republikaner, utan gamla perukstockar. Rousselle misstänkes som kommunist, Levasseur som anbängare till regeringen. På ett valmöte, som den 24 okt. hölls i Clermont, kom tvedrägten till utbrott. Rousselle tramträdde för valmännen och utvecklade sitt program. Hr Alglave, en af ledarne för de moderate, interpellerade honom och begärde, att han skulle svara på trenne frågor ötver sitt förflutna lif. Af hvad slag dessa frågor varit, finna vi af Pays. Det bonapartiska bladet uppmanar neml. Rousselle att redogöra för eina äfventyr 1871, sägande: ÅAr det sant, att hr Rousselle några dagar före Kommunens nederlag lemnat sin boningsort Beauvais, för att begifva sig till Paris med ett af honom undertecknadt pass? Är det sant, att prefekten Chopin en dag efter br Rousselles afresa genom en depesch från Ernest Picard erhöll befallning att häkta honom? År det sant, att hr Rousselle vid sin häktning begärde att bli törd till Versailles, för att få träffa Jules Favre? Ar det slutligen sant, att han på Favres begäran försattes i frihet? Rouselle blef ursinnig öfver Alglaves interpellation och gjorde sig skyldig till grofheter. Ni är en betald agent, ropade han till interpellanten. Alglave kunde icke smälta detta, utan framkastade, att en af Rouselles ifrigaste anhängare var hr Portalis forne redaktionssekreterare. Allmänt tumult, mötets upplösning ; tablå: bonapartisterna inom departementet applådera. Följande dagen förflyttas striden till tidningarne, ty Alglave skyndar att insända ett bref till ÅIe Temps och meddelar för hela Frankrike den pinsamma scenen, om hvilken annars kanske intet skulle blifvit kändt utom departementet. Och de båda kandidaterna äro så upphetsade, att de utmanat hvarandra. Duellen måste till hvad pris som helst förhindras, om ropublikanerna icke vilja göra sig löjliga. Det felades blott, att tvenne kandidater skulle med krut eller kula afgöra frågan om, hvem af dem som är den värdigaste. Blefve detta mode, skulle man hädanefter kunna affatta valplakaten på ungefär följande sätt: Medborgare! i morgon eger tvekampen rum emellan våra förtroendemän. I måsten gifva edra röster åt den öfverletvande. Raturligtvie skola Thiers och Gambetta uppbjuda hela sitt inflytande mellan de båda hetlefrade stridstupparne; men händelsen har dock ännu en gång vieat, huru djupt skilda de båda republikanska faktionerna i sjelfva verket äro, och intrycket af tilldragelsen i Oise har varit allt annat än behagligt. Hvad angår marskalk Mac Mahons ställ