Göteborgsposten – 2 november 1874, sida 1

Bref srån Stockholm. (Forrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 28 oktober. Afundsvärdt lycklige korrespondenter i Gwalior och Newyork! De kunna nu utförligt beskrifva, huru det stora odjuret och upprorshöfdingen Nena Sahib blifvit gripen, hvad han tagit sig före innan han blef gripen, huru han skickade sig sedan ban blef gripen, troligen ock meddela huru med honom skall förfaras. De ha troligen ätven redan meddelat hvilka de äro, som at politiska skäl häktats i Newyork, på hvad slags politik de slagit sig emedan de blitvit häktade och om de redan blifvit mot borgen utsläppta, eller lyckats arrangera saken så, att de utan borgen blifvit ställda på fri fot. Härifrån skulle väl äfven några häktningar kunna meddelas; men då ingen upprorshöfding drabbats af detta missöde och då i dessa inga politiska motiv kunna finnas, så är det alls icke värdt att dermed fylla papperet. Emellertid förutser jag, att när ni läst detta bref till slut, — om ni dermed uthärdar — så yttrar ni miasbelåtot: Ja så — intet annat från hufvudstaden. Men ehuru händelsemarknaden här är flau, måste jag ändå skrifva — det blir tyvärr torftigt. Rikedagens revisorer hade verkligen besökt Karlsborgs fästning. Under besöket der bestego de ett högt berg i granskapet och togo i öfvervägande, huruvida det vid ett fiendtligt anfall kunde blifva en farlig punkt för fästningen. De hafva derom atgilrit yttrande. Jag förmodar, att härvidlag har det varit kommendören Adlersparre och kapten Mankell, som dikterat beslutet, i hvilket alla fredsmännen bland revisorerna bona fide instämt. Nu beror det på, huru djupt de båda förstnämnda äro i den frågan inne; emellertid ha samtlige revisorerna konstaterat, att ett berg finnes i närheten af fästningen, och att, då det kunnat bestigas af dem, kan det äfven bestigas af fienden. Statsutskottet nödgas väl vid nästa riksdag afgöra, huru med ifrågavarande berg förfaras skall. Då nu statsrevisorerna kommit på tal, tillåter jag mig framställa en erinran. De anmärkningar, som af dem göras och äro af någon vigt, meddelas skyndsamt och utförligt i tidningarne; men jag kan icke påminna mig hafva sett, att svaren på anmärkningarne komma till allmänhetens kännedom på samma sätt som anklagelserna. De förra — svaren, eller försvaren — tryckas visserligen såsom bilagor till revisionsberättelsen; men af den digra luntan får icke en ibland tusen af den tidningsläsande allmänheten del. En mycket manstark deputation hade i går företräde hos konungen i ändamål att anhålla om inrättandet at ett fem-klassigt läroverk i Sköfde, som nu endast har ett treklassigt. Det kan naturligtvis icke falla mig in att klandra de sjutton Sköfdeboarne, hvilka af lofvärdt intresse för sitt samhälles ungdom, begifvit sig hit och upp i kungaborgen; men jag kan icke föreställa mig annat, än att om deras önskan är berättigad, verkar en skriftlig framställning i frågan lika kraftigt, utan att den medelst en talrik deputation insinueras hos konungen personligen. Kan ecklesiastikministern vara Sköfde obenägen? Det är icke sannolikt; men är han det, så grundas väl det på skäl, som äro giltiga? Skall konungen i