Göteborgsposten – 2 november 1874, sida 1

ovanlig viljekraft, en sonderling, med de allra strängaste grundsatser, ytterligt sparsam, men välgörande på sitt vis. Född i Hedemora kom han som glasmästaregesäll till Malmö, der han blef mästare i sitt yrke och för sin redbarhet både anlitad och aktad. När han samlat en tillräcklig förmögenhet för att kunna lefva oberoende, flyttade han till hufvudstaden. Ensam som han var, utan någon enda känd slägtinge, öfvertänkte han ständigt huru han skulle väl kunna använda sin förmögenhet. En gång besökte han, efter hitflyttningen sin födelsestad; der erfor han att en handtverksskola behöfdes. Han gaf dertill ett kapital, men förbehöll sig räntan derå för sin lifstid. Två gånger har han till institutet å Manilla öfverlemnat betydliga kapital, men betingat sig räntan derå för lifstiden, och endast genom en sådan bestämmelse har han kunnat så förfoga öfver sin förmögenhet som han gjort. Det kapital han efterlemnat, har ganska säkert äfven anslagits till välgörande ändamål. En enda rådgifvare hade han, och dennes råd följde; han obelingat. Denne rådgifvare var generaldirektören Falkman, och med visshet kan sägag, att utan hans förord hade Bachman icke gjort någon donation till institutet för döfstumma och blinda. När den gamle mannen högrest och kraftfull ännu under sistlidne sommar gjorde sina regelmessiga vandringar, stora promenaden, omkring Djurgården underlät han ej att passera förbi Manilla, glad att ha kunnat bidraga till några vanlottade barns undervisning och bättre vård ; men ogerna besökte han dock institutet derföre att han icke ville bli prisad, än mindre betraktad som fiskal på förvaltningen der. Göran.