Göteborgsposten – 31 oktober 1874, sida 1

införas att upptaga vidståsnde lilla reclame, om möjlig i bladets redactionelle del eller framför alla andra kungörelser och reclamervOch så här lyder den slilla reclamen: Vi göra härigenom uppmärksam på de Herrars S, Sleindecker Comps i Hamburg, annons i värt dagens blad. Det handlar sig här om Original-lotter till en så tillräcklig. med stora vinster utstyrat utlottning, att det i vårt land också låtar förutsätta sig en mycket liflig deltagning. Detta undertagning förtjenar så mycket mer fullständig förtroende då de besta Statsgarantier äro tillbjudt och tillika är ofvannämnte hus öfverall bekant genom en sträng reel handel och utbetalning af talrika vinster. Nå nå, Steindecker, trumla lagom! Vi vilja hoppas; att hederliga svenska öron icke skola iyssna till dylik hamburgsk fågla-låt och att tit. Steindecker med sitt kompani icke hos oss måtte göra några proselyter. Vi äro nog ändå öfversvämmads at dylikt humbug. Lätom oss stoppa in våra portmonnäer, knäppa till våra fickor och blunda för en dylik Lutstyrat utlottning, och gifva både undertagningen och de besta Stategarantierna en god dag. Åanu ett litet prof på tysk vältalighet! Ea skrädderifirma i Berlin rekommenderar eitt lager af färdiggjorda manskläder i följande ord: På Allerhögsta Befallning af den evige verlsherrskaren har hösten redan med sina kalla regnskurar. hos oss gjort sitt intåg. Vi taga oss derföre friheten att rekommendera våra Höstoch Vinterrockar till etc. etc. Och så, innan vi sluta, änu en ötverraskande nyhet! Anatole, den oemotståndlige blonde ynglingen, Anatole Schumrick, uppfianaren af det sublima uttrycket: Vi ä de rikaste i staen, är — hören det, mina damer! — icke en myt, ett blott foster af en tysk lustspelsförsattares inbillning. År det möjligt? Ja visst, ty en dag i veckan läste vi med egna ögon bland anmälde resande på Hötel Kung Carl i Stockholm: Rentier Schumrick, Norge. Norge? Ja, Anatole har som vanligt blitvit af sin pappa utskickad på resor; i stället för Italiens lök och lazzaroner har han denna gång studerat Norges sill och norska fjällben, det är tydligt. Kanske bar han i detta ögonblick hunnit ända hit, kanske sitter han i detta ögonblick i vår stad och funderar på botellfrågans lösning, på bagarnes omå, små bröd eller på edra sköna ögon, min nådiga! Kanske passerar han just nu förbi edra fönoter, för allt i verlden titta ut och skänk en blick åt den söte, den förtjusande Anatole! Å. Jag har lust att ge dig en present... B. Tack, hvad då? — A. En bok... — B. En bok.. — A. Ja, Konsten att slå sig ut med små inkomster. — B. Tack du, den kan du behålla, lär mig i stället konsten att slå sig ut med — stora utgifter.