Göteborgsposten – 31 oktober 1874, sida 1

Försättom oss ett tio-tal år fram i tidon! Det är en vacker eftermiddag i början af juni. Klockan är vid a-tiden. Vid bangårdarne — vår stad har då mera än en sådan — är en faslig trängsel. Vagn måste kopplas till vagn, ty menniskoströmmen växer allt jemt, signalpiporna hvissla och ånghäs-arne draga väldiga suckar i afvaktan på de oerhörda lass de om några ögonblick skola vara nödsakade att föra fram... Nu ljuder sieta signalen och tåget rusar i väg! 2Om tio minuter går ett nytt tåg, mitt herrskap! ropa stationsinspektorerna och lyfta artigt på mössan för att lugna de hundratals reselystna, hvilka med en smula förlängda luktorganer pyligen sätt beskåda sina lyckligare medmenniskors affärd. Ganska riktigt, om tio minuter går verkligen ett annat tåg ... så ytterligare ett och ännu ett... Samtidigt företer stora landsvägen ut åt Redbergslid, Bagaregården och Härlanda skådespelet af en folkvandring i smått Vagn rullar fram eftor vagn, i deras inre idel glada, pratande och skrattande grupper, ögon blixtra, läppar glöda, parasoller vifia och framför kusken på bocken tronar en väldig matkorg. Ryttare kila framåt i vild fart, från hattarne vaja väldiga slöjor till skydd för dam och solsken, jättekikare i en rem öfver axeln slamra takten tillsammans med sporrar och stigbyglar... På båda sidor om vägen rör sig fotvandrare-skaran sorlande framät ... Hvart gäller då färden? Jo, kära bjertandes, saken är den att Göteborg firar sin årliga Derbydag. Derbydag? Ja, som vi litet hvar kanske veta, grundlade en at den nu varande earlen at Derbys förfäder de s. k. Derbykapplöpningarne, hvilka årligen, vanligtvis i midten af maj, hållas vid Epsom i Surrey-shire, i närheten af London och som utgöra i ordets egentliga mening solksester, vid hvilka den eljest så lugne och flegmatiske britten kastar af sig hvardagsmasken och blir uppsluppen, tokig och bångstyrig söm fransmannen på en opera-maskerad eller italienaren under karnovalsupptågen. Och nu till förklaring på gåtan. Några för den svenska hästkulturen varmt intresserade personer ha i dagarne här på platsen lyckats komma åstad teckning för ett nytt Svenskt kapplöpningssällskap, namnet tills vidare okändt eller ännu icke funnet, med ett grundkapital af, som det uppgifves, icke mindre än 100,000 kronor. De personer, som tecknat detsamma äro: grossh:ne Oscar Dickson; J. W. Wilson, J. J. Dickson, Rob. Dickson S:or och Aug. Röhss samt ryttmästare O. F. Harmens och grosshandl. James Fr. Dickson. Det törljudes, att minst 3:ne ädla. springare med oklanderligt stamträd blifvit införskrifna från England och att sällskapet ligger i underhandling om iaköp af mark för anläggande af en kapplöpningsbana i trakten af Partilled. Se der, hvarför vi, med tanke på framtiden och utan att vilja inlåta oss i några mer eller mindre klyftiga funderingar öfver kapplöpningarnes välgörande inverkan på hästafveln — en eanning som fackmännen, helt visst på goda skäl, anse för obestridlig — velat, under formen af ett flygtigt utkas, meddela våra läsare en pin färsk nyhet! Alltså, den på det hela obetydliga tidrymden af tio år må förflyta och liksom Paris har sitt Longchamps, London sitt Nowwarket, Ascot eller Epsom skall Göteborg ha sitt Partilled. Nu fattas det endast att man der i trakten hittar på en mineralkälla och likhetea skall vara fullständig, ty — se der helt visst för mävgden af våra läsare en andra nyhet! — det är från källorna vid Epsom, som det beryktade engelska saltet, ljufbgt i åminnelse, har sitt ursprung. Och så är då Göteborg ändtligen fullkomligt engelskt! mumlar kanske vid genomläsandet af detta någon spjufver bland våra goda vänner i hufvudstaden eller landsorten. . En ifrig kapplöpningsvurm måste i sanning pastor King i England vara, Då hans häst Apolegy nyligen vunnit företa priset vid en af de stora kapplöpningarne erhöll the rev. ett skarpt afbasningsbret från sin biskop för det han sysselsatte sig med någonting så ovärdigt hans presterliga kall som att uppföda kapplöpningshästar. Mon pastorn tappade lika litet koncepterna som de stora vad han slagit vid S:t Legerslöpniogen, han skref helt enkelt ett svar till den högvördige biskopen, hvari han anhöll om afsked från sitt prestembete sör att bespara kyrkan skandalen af vidare åtgärder i denna sak. Och nu kan han, der ban ekumpar omkring på sin trogna Apo logy utbrista — ehuru i en annan mening — som den engelske härföraren: ÅA Kingdom for a horse! Medan vi äro inne på hästkapitlet böra vi ej försumma omtala att dir. Jules Leonard några dagar uppehållit sig härstädes för att underhandla om en ny cirkus-säsong i början af nästa år. Det lärer, så konstigt det än låter, vara på allvar fråga om att uppföra ännu en cirkus härstädes, ty egaren och disponenterna af den förut å Lorensbergs grund uppförda, sägas icke vara hugade att låta Vinterträdgården upphöra just vid den tidpunkt, då denna som bäst skall göra skäl för namnet, Vi känna ej huru saken här med förhåller sig; deremot veta vi bestämdt, att sagde Vinterträdgård fortfarande bibehåller sig i allmänhetens ynnest oaktadt den täflan han nu bar att bestå med två teatrar. Anogenämare kan man ock svårligen tillbringa sin afton än att några timmar lyssna till glad och oklanderligt utförd musik i en småtrefligt dekorerad, luftig och — då icke tilloppet är allt för stort och cigarrbolmandet allt tör vådligt — sval och angenäm lokal. Och gör man sedan nh