Göteborgsposten – 30 oktober 1874, sida 2

re lerbörande mairie, en komits bedömer dem, le, som brukas i offentlig tjenst, t. ex. postvästar, de, som icke äro tjenstduglige, t. ex. sto med föl, och de, som äro behöfliga för att hålla alla nödiga anläggningar i gång, förbisås, men alla andra införas på listor efter deas användbarhet och med tillägg af värdena. Dessa listor fördelas bland armåkårerna, och vid mobilisering skola egarne, under hotelse äf straff, som kan gå ända till hästarnes tagzande i beslag, framställa dem till användning aom hären mot en genom taxa bestämd ersättning härför. Då man till denva helt preussiska metod ägger, att Frankrike i år hållit kårmanövrer på två ställen, att det derunder, åtminstone på nägra ställen, tillämpat kantoneringasystomet och völtrat hittills ovana bördor på innevägarne, att det, som man tror, står i begrepp att göra ändringar i jernvägenätet, i utesluande militäriskt syftemål, och att man förbjulit de östliga departementen till att rödja skogarne eller söretaga sådana ärdringar i terrängen, som skulle kunna skada landtsörsvaret, så skall en hvar, som kändt det forna franska militärväsendet, inse, buru afgjordt Frankrike inkommit på folkbeväpningsprincipen, enl. hvilken det icke är hären, utan folket i sin helhet, som skall föra krig och offra alla små intessen för det allmänna bästas skull. I befästnings-hänseende har Frankrike hitills gjort mindre än i organisatoriskt, hvilket lock har sia grund i förstudier och undersökningar, som äro nödiga. Man har under flere år i Frankrike tvistat om olika befästningesystem, icke allenast i tidningarne, utan äfven afhandlingar som påtvingas de promenerande Paris, genom anslag o. 8. v. En sak var man enig om, neml. att Paris borde vara landets hufvudfsästning, icke derför att det är en nufvudstad, utan derför att dess läge måste hejda hvarje fiende på hans väg till det inre af landet. Olikheterna i uppfattningen anginge, hvilken utsträckning man skulle gifva åt Parig utanverk c. Debatten härom är nu afslutad dermed, att regeringen fattat sitt beslut att så många punkter befästas, att hvarje möjlig försvarsplan kan i dem finna de nödiga stöden. Som gränsfästningar inrättas nu Verdun, Toul, Epinal och Belfort, alla med framskjutna jästen, likasom de nyare tyska fästningarne. Mellan dessa punkter och Paris, hvars fästen ramskjutas så botydligt i terrängen, att det snarare skall få karakteren af en liten särskild krigsskådeplats, än af en fästning, förberedas mellan-ställningar vid Reims (hvilket åntaglisen kommer att upphöjas till rangen af en dentralfästning, såsom förut Metz), Epernay och Nogent sur Seine. Ytterligare andra städer skola befästas, och förutom en ansenlig bevillning till Paris förstärkande, hvilken dock knappastj är den elutliga, beräknas tillsvidare 88 mill. till befästningarne utanför Paris, och kommer en tredjedel deraf att i år förbrukas. Sammantatta vi allt detta, är det knappast något tvifvel underkastadt, att icke synnerligt många år ekola förflyta, innan tvenne starkt utrustade, jemnbördige motståndare skola stå midt emot hvarandra i Europas midt. Deras styrka är så lika, att en armåkär till på endera sidan kan der åstadkomma numerisk ötvervigt. Men Frankrike har starkare och större flotta än den tyska, hvarför Tyskland skall nödgas besätta sina kuster med folk, och detta kan möjligen gifva Frankrike den numerieka öfvervigten. Likasom förut i afseende på Tyskland hafva vi hemtat denna redogörelse till det väsentliga ur danska Dagbladet, som uppmanar Bin regering att icke binnda för de hotande tecknen.