Göteborgsposten – 29 oktober 1874, sida 2

ättretligt humör. Carl Victor Andersson har vid ned honom hållet förhör meddelat, att C. G. Anlersson, efter att hafva tagit knifven, aflägsnat sig ch återkommit på lördagsmorgonen, då han återemnat knifven under yttrande: Den har varit i sväng i går qväll under slagsmål med fyra stycken. Härom hörd, förnekar C. G. Andersson denna den indres uppgift och säger sig endast hafva lånat knifven för att afskära en cigarr samt derefter lagt knifven på våggpanelen, der den äfven qvarlegat på lörlags morgonen. Carl Victor Andersson uppgifver jemväl, att Carl Gustaf Andersson sagt, att han under slagsmålet erhallit en skåra i handen. Vid undersökning härom befanns också O. G. Andersson ha en knifskåra i högra handen om en tums längd, men påstod att han erhållit densamma på det sätt, att han under arbete vid Bergsunds verkstad skadat sig å en plåt. Polisen har efterhört med de personer, som Å Bergsund arbetat till sammans med C. G. Andersson, och hafva dessa uppgifvit, att de icke hört eller sett att Andersson skadat sig å verkstaden. , Tibbelins döda kropp har i tisdags blifvit obducerad a Karolinska institutet och befanns knifhugget hafva träffat venstra sidan af bröstet ofvanom bröstvårtan samt haft dödlig påföljd. Den aflidnes kläder ha blifvit hemtade till polisen och knitven tyckes fullkomligt passa in i hålet på rocken och västen. C. G. Andersson har i tisdags på förmiddagen under bevakning blifvit förd till Karolinska institutet och der blifvit satt i tillfälle att se Tibbelins lik under obduktionen, men ej ens detta förmådde inverka något på hans styfva sinne. Han fortfor ihärdigt att förneka sin brottslighet. Efter förhör i poliskammaren i tisdags på middagen remitterades målet till rådhusrätten. Andersson nekade fortfarande, oaktadt alla de, som varit i Tibbelins sällskap, förklarade sig kunna taga på sin ed, att Andersson vore Tibbelins baneman. Den af poliskammaren utfästa belöningen, 150 kronor, fördelades sålunda att sjömannen Carl Victor Andersson erhöll 50 kr., konstapeln Andersson 40 kr. samt konstaplarne Bjerkander, Gartman och Rosenberg hvardera 20 kronor. (A.-B.) Från Landsorten. Westmanska balansmålet förekom ånyo till behandling inför Helsingborgs rådhusrätt sistl. lördag, och meddela vi efter Örs.-P:n följande: Uppskof i målet var till denna dag utsatt, för inhemtandet af revisorernas utlåtande öfver balansen i dess helhet. Någon revisionsberättelse blef ej synlig eller uppläst, utan företeddes drätselkammarens böcker och andra handlingar, hvarur rättens ledamöter med :tillbjelp af de upplysningar Westman och drätselkammarens ombud v. häradsh. Wennerberg lemnade, sjelfva finge taga reda på balansen så godt de kunde. Protokollet från sista förhöret upplästes och godkändes. Auditör Larsson i Lund utsågs till god man i konkursen för Westmans hustru. Ä På fråga af ordf, om aldrig revisorerna brukat att vid revideringen granska kontanta kassan, förklarade tilltalade att sådant icke skett utan hade de alltid tagit uppgifterna för godo. Omb. W. anmärkte, att drätselkammarens ordförande grefve De Lagardie, vore i år 1871 års räkenskaper i augusti påförd en skuld om 8,000 rdr löpande med 5 proc. och att dessa skulle blitvit inbetalda d. 14 derpå följande sept., men att De Lagardie under den tiden ej varit i staden. Sedan Westman fått påse räkenskaperna, förklarade han att dessa varit ett tillfälligt lån och kunde ej erinra sig annat än att De Lagardie haft denna summa till låns under de få dagarne. På fråga, om icke dessa penningar tagits på De L:s eget kreditiv, svarade Westman att han ej kunde erinra sig detta, men han ordade något om att De Lagardie insatt 16,000 rdr, och att Westman behandlat penningarne så, att staden derigenom kommitGi ätnjutande af bättre ränta. Drätselk. ombud gjorde härefter flera anmärkningar å utförda mindre poster, på hvilka anmärkningar Westman svarade, dels att det vore misstagdels trodde han att det kunde hända att han tagit emot pengar, men glömt att skrifva upp dem. Härefter yrkade drätselk:s ombud ansvar å W. för förskingring, och ersättning för bristerna erfordrades samt öfverlemnades målet. — Åkl. instämde i dessa påståenden och åberopade 25 kap. 11 5 strafflagen såsom tillämplig. Nu afgaf den tilltalade sitt slutliga svaromål, som lydde, att då reverserna, som han utfärdat, ej vore att betrakta annat än som en skuld, hvad dessa beträffa det ej må anses såsom förskingring, helst och emedan han af stadsfullmäktige erhållit decharge; att, i afseende på bristen för i år, han väl kunde fela, men att han kunde ställa säkerhet derför och hade äfven så gjort, i det han ställt borgen för 10,000 rdr, hvarjemte han uppgaf sig kunna prestera dessutom en mängd aktier m. m., så att han menade sig bafva ställt garanti för vida högre belopp än årets brist; vidare sade Westman sig hafva blifvit urståndsatt att begagna sig af papperen, som voro på 3 månaders uppsägning, hvarmed han, om ban ej blifvit försatt i konkurs kunnat reda sig. — Räkenskaperna för i år visades icke. Rådhusrätten beslöt att tisdagen den 27 d:s meddela utslag i målet.