Göteborgsposten – 29 oktober 1874, sida 2

Schweiuiska förbundsrådet har afslagit en från sranska regeringen gjord framställning om förbud sör Rochefort att fortsätta utgifvandet af sin Lanterne, i Gånve. Mellan franska och italienska regeringarne har den öfverenskommelse träffats, att kringströfvande italienare under 17 år, som vilja gifva sig i ni Frankrike, uppehållas vid gränsen och ställas till italienska sändebudeta förfogande, som skickar dem tillbaka hem. Från Tyskland intet nytt ei Arnimska saken, om icke det att den i går af oss omnämnde d:r Lang bestämdt förnekar sig hafva fått några diplomatiska aktstycken af grefve Arnim och att denne förnekar all bekantskap med d:r Lang. : Senare Post. Med den i går afton anlända Fredrikshavnsposten ingingo följande notiser från utlandet. I Frankrike har utrikesministern Decazes vid en bankett i Bordeaux hållit ett tal, bvari han yttrade: Mac Mahon har åt mig anförtrott uppdraget att vårda mig om fredens bevarande. Jag skall uppfylla de pligter, som pålagte mig. Men för att kunna vara välsignelsebringande, måste freden hvila på en grundval, som öfverensstämmer med vår värdighet och våra intressen. Derför ha vi stält freden under ett dubbelt skydd: vi begära upprätthållandet at Frankrikes rätt och skola akta de internationala fördragen. Jag fordrar ett strängt iakttagande och lofvar ett ärligt uppfyllande af de fördrag, som det förflatna efterlemnat åt oss. Inom dessa gränser ligger Frankrikes skydd och borgen för freden i Europa, hvilket visar oss sin tacksamhet för dess bevarande. Ministern för de allmänna arbetena har gifvit befallning om byggandet af östra kanalen, hvilken förenar Meuse, Moselle och Saone. Kanalen berör städerna Mezieres, Sedan, Verdun, Toul, Nancy och Epinal och skall vara ungefär 500 kilometer lång. Departem. Sjöalpernas generalråd har gjort ett slags demonstration och, till vederläggning af de rykten om separatistiska sträfvanden som varit i omlopp, efter ett-fransksinnadt tal af en ledamot, rest sig som en man samt enstämmigt utbragt ett: lefve Frankrike! Thiers har varit i Nizza och der mottagite med entusiasm af mer än 4000 personer, som ropade: Lefve Thiers! lefve republiken! lefve Frankrike! Spanske konsuln i Bayonne har med äberopande af ett fördrag af 1862, fordrat utlemnandet af matroserna på fartyget Nidve, som tillfört karlisterna vapen. De franska tidningarne säga, att regeringen omöjligen kan dertill lemna sitt bifall, emedan matroserna skulle af Spanien bebandlas som politiska förbrytare. Ingen europeisk nation, ej ens Spanien, skulle medgifva ett sådant utlemnande. Prinsessan af Wales anlände d. 26:te till Paris, der prinsen törut befinner sig. Från Spanien förljudes, att Don Carlos från öfverbefälet öfver de carlistiska trupperna i Catalonien, Aragonien och Valencia afsatt sin broder, Don Alfonso. General Velasco skall efterträda honom. Tysklands rikskansler, furst Bismarck, bar anländt till Berlin. Hans helsotillstånd är likväl icke sådant, att han kan närvara vid riksdagens öppnande. Inkallad som vitne till Wärzburg för att vitna mot Kullmann, har han genom läkarebetyg friats derifrån. Äfven grefve Arnims helsotillstånd har så försämrats, att läkarne börja tro, det gretvens frigifvande ur fångenskapen blir en nödvändighet. Det är i dag, som processen mot Kullmann i Wäftzburg börjar. En massa tidningekorrespondenter ha ditrest af denna anledning. Domsalen har blott plate för 100 åhörare, och af dessa platser äro 40 undanhållna för pressens representanter. Det antages, att rättssörhandlingarne skola komma att vara i två eller tre dagar, emedan 31 vitnen skola höras. Försvarsadvokaten Gerhard har fordrat, att Kullmanns själstillständ skall undersökas, innan rättegången börjar. Hungersnöden i Mindre Asien har antagit förfärande proportioner. En landsträcka, ungefär så stor som 23 af Frankrike, har af en engelsman, som genomrest den, funnits vara nästan folktom. Fält och vinberg ligga oodlade, kreaturen äro elagtade eller ha dött af pesten. Byarnes innevånare voro antingen döda eller hade flyktat. Många af de toma husen ha störtat ned, emedan innevånarne sålt träet och jernet i dem för att skaffa sig penningar. I hela Anatolien är blott femtedelen af jorden nu uppodlad. Man beräknar de af hungersnöd och pest dödes antal till 150,000, och man fruktar till vintern ännu större förödelser. Två eller tre sådana år skola vara tillräckliga för att af det en gång så blomstrande Anatolien, som varit turkiska rikets kornbod och trädgård, göra en fullkomlig ödemark.