Göteborgsposten – 28 oktober 1874, sida 1

departement, i hvilka ämnen deremot hela högen af förenade venstermän var väl hemmastadd. Det var naturligtvis icke mycket att svara på dylika grofheter. De inneburo för öfrigt ingenting nytt: endast att hr Berg anser sig vara den enda, som är fullt skicklig att öfvertaga kultusportföljen, dels på grund af sina oöfverträffliga personliga egenskaper, dels på grund af sin ställning som chef för en så upplyst majoritet som den förenade venstern. Dagstelegrafen angifver, att den hemtat materielen för den redogörelae, ur hvilken vi här lånat ett och annat, urRigsdagstidenden, på det att venstern ej måtte komma att förklara de återgifna anförandena för falska, såsom ofta lärer hända, då referaten innehålla något för venstern mindre förmånligt. Berlingske Tidende redogör särskildt för en debatt rörande löneförhöjning åt embetsoch tjenstemän. Här synes hr J. A. Hansen hafva varit den förnämste bland venstermännen; åtminstone synes han hafva haft sista ordet, Hr Holm yrkade här, att förhöjningen borde vara tillfällig, ej årlig, då det syntes honom, att priserna nu ginge ned igen, och ansåg dessutom, att dels antalet at högre embetsmän borde minskas, och-ingen löneförhöjning gifvas dem som hade öfver 1200 rbåär i lön. I samma anda uttalade sig hr Berntsen Hrr N. P. Jensen och Ankjer påpekade deremot, att Stillingen förpligter, och ville dessutom hafva förhöjningen utsträckt äfven till pensionstagarne. Emot finansministern, som påpekade de förhöjda lefnadskostnaderna, framhöll slutligen Hansen, att en årlig, gifven löneförhöjning skulle vara mycket beqväm för admivietrationen, då man genom densamma sluppe ifrån att bråka med riksdagen om revision af löningslagarne, men hr Hansen ville hafva de högre embetsmännens antal minskadt, innan han kunde gå in på någon allmän löneförhöjning; han visste nog, att en af regeringen tillsatt komite uttalat den åsigten, att embetsmännens antal ej vore för stort, men en af riksdagen tillsatt komit kunde komma till annat resultat. Han yrkade derföre på en revision. I motsats mot hr Holm ansåg han deremot, att gränsen af 1200 rbdr var för lågt satt. Det synes, som venstern svårligen kan komma att gå in på någon allmän, för längre tid bestämd löneförhöjning.