om bredspåriga banor. Man kan således icke af den verksamhet, som dessa tretton utvecklat, få någon ledning tör bedömande at, huru de uppfattat bildningens kraf eller värde; de hafva egentligen utgjort assistenter åt dem, som fört partiets talan. Men finnes väl någon garanti för, att dessa tretton och de som nu senast blifvit valda, samt de hvilka nästa år skola väljas för att äfven förstärka landtmannapartiet, befinna sig på den bildningsgrad, att de kunna rätt bedöma Sveriges politiska och inre eamhällsutveckling? Kan man icke frukta, att dessa endast blifva voteringsredskap för intriganta ledare? Och är det icke för att betordra deras planer, som nu påyrkas framför allt hofsamhet och något tillmötesgående? Eller kan man tänka sig en för landets bästa verksam representation, så sammansatt, att den blott värderar, men icke anlitar bildningen annorlunda än som en dekoration? Guldkroken i oktober 1874. F-z2.