Göteborgsposten – 27 oktober 1874, sida 2

: — — md — ——— lade, hördes ett lätt buller vid dörren till kardinalens förmak. Hans eminens kammartjenare lyftade upp dörrförhänget, men stannade försagd och tvekande vid åsynen af konungen. Ludvig XIV befallde honom genom ett tecken med handen att komma närmare. — UMonseigneur, svarade tjenaren ödmjukt, ers eminens hade befallt, att alla skulle afvisas, medan ers eminens befinner sig i detta lidande tillstånd, och hittills har ingen vågat intränga hit. — Nåväl? frågade Mazarin. — Men, återtog kammartjenaren, en ung adelsman, som kommer från provinsen, har så ifrigt påyrkat, att få inträda, under påstående att hans far fordom gjort ers eminens några tjenster, att jag beslutit uppgifva hans namn. — Hvem är han då? frågade Mazarin. — Han heter chevalier de Chastensy. — Ja verkligen, mumlade kardinalen, i det han hastigt samlade sina minnen med den skärpa i eringen, som är så märkvärdig hos de döende; jag har kännt en kapten med detta namn, hvilken två gånger på samma dag räddade mitt lif på den tiden Frondeupproret rasade. — Det är hans son, sade kammartjenaren. — Säg honom, att jag skall mottaga honom, tillade Mazarin, men senare. Han vände blicken mot Ludvig XIV. — Nej, sade konungen, tag genast emot honom, herr kardinal; man bör ej låta dem vänta, som gjort kronan tjenster. Och med en åtbörd befallde Ludvig XIV, att den unge mannen skulle införas. Två minuter derefter, var Fleurde-Mai insläppt i sjukrummet. Vid åsynen af den döende kardinalen och den stolte och sköne unge man, som satt bredvid honom, blef Fleurde-Mai trots sin naturliga djerfhet helt försagd och kände sig rodna. — Kom närmare, sade kardinalen.