Göteborgsposten – 27 oktober 1874, sida 2

Från Utlandet. Ohyggliga tilldragelser berättas från Turkiet. Den 19 d:s hade en turk mördats af en montenegrin i Podgoritza. I anledning häraf hade den till raseri bragta befolkningen gripit mördaren, huggit honom i stycken och dödat ytterligare sex andra turkar. Äfven dagen derefter fortsatte turkarne sitt mördande i trakten kring Podgoritza. Byn Kulince uppbrändes af turkarne. De kristna ha flyktat undan bland bergen. Montenegrinerna äro naturligtvis å sin sida upphetsade och brinna af hämndbegär. Fursten af Montenegro vidtager dock åtgärder för att hindra ett utbrott från sina undersåters sida. Han har begärt, att de ryska och italienska konsulerna i Scutari måtte deltaga i den undersökning af förhållandet, som kommer att göras. Porten vill ej ingå härpå, utan har sjelf tillsatt en undersökningskommission. I Italien har general Garibaldi samtyckt till att uppställas som parlamentskandidat för Rom vid de stundande valen, med vilkor att han endast skall behöfva närvara i kammaren, då han så anser nödigt I Frankrike har prins Charles Bonaparte valts till president för generalrådet på Korsika, samma post som prins Jerome Napoleon förut innehade. Förre finansministern Magne har fått sig tillerkänd en pension om — 6,000 fres. I sin begäran om densamma sade han sig ha varit i statens tjenst i 36 år. I Bayonne ha 49 carlister, bland dem Caballero, ledare för den carlistiska tidningen på platsen, fått befallning att lemna staden. Från krigsteatern i Spanien är det i det hela temligen tyst. Carlisthöldingen Mogrovejo skall stå i Ordunna med 6,000 man och två kanoner. Krigsministern general Elio är i Estella. Äfven Spanien har nu sin diplomatiska gause cålbre, i hvilken hemliga aktstycken spela en rol. Så t. ex. innehåller Courrier de France ett bref, dateradt Madrid d. 14:de, hvilket utförligt omtalar häktningen af redaktören för det repuplikanska bladet Igualdad,, hvilken påstått sig vara i ego af bref, medelst hvilka deputerade af det radikalt konstitutionela partiet under förlidet år sökt förmå nordhärens generaler att skona det carlistiska upproret, för att lätta deras återinträde i spetsen för de allmänna angelägenheterna. Uppmanad af det radikala partiets organer att offentliggöra dessa komprometterande aktstycken, vägrade ÅIgualdad det. Nu inskred regeringen, som äfvenledes ville lära att käonpa författaren till dessa bref, för att kunna straffa dem och döma dem i den allmänna meningen. Saken väcker stor uppståndelse i Madrid och urholkar allt mera den afgrund, som alltsedan general Pavias statestreck skiljer republikanerna från de radikale och progressisterna, naturligtvis till stor belåtenhet för de reaktionäre ur alla skiftningar. Redaktören för Igualdad vägrar ännu alltjemt att till myndigheterna utlemna brefven, fastän han fortfarande påstår, att de verkligen fiunas till. Vederbörande sökte derför att till hvad pris som helst komma åt dem, men de ha ännu icke lykats och de veta ej ene, huravida de verkligen skola kunna räusligt åtala sin fånge. Från Tyskland förnimmes ingenting annat i den Arnimska saken, än att högsta instansen vägrat bifalla grefvens begäran om frigifvelse. Grefve Arnim har genom en vän i Kreuzzeit. erkänt, att de aktstycken han innehar kunna betraktas som officiela, men att han an