Göteborgsposten – 27 oktober 1874, sida 1

Helsovårdsstadgan d. 25 sept. 1874, I den mån den alnäns helsovärdslärans vigt och betydelse i praktiskt hänseende börjat inses och erkännas, har behofvet af mera omfattande lagstadgaoden i denna riktning mer och mer gjort sig gällande. Särskildt är det nittonde seklets kolerafarsoter, som visat så väl stater som kommuner nödvändigheten af sanitära förbättringars vidtagande. K. förordningen d. 30 december 1857, angående hvad till förekommande och hämmande af farsoter och smittosamma sjukdomar bland rikets innovånare iakttagas bör, har hittills hufvudsakligen utgjort rättesnöret för sundhetsoch kommunalnämnderna vid fullgörandet af deras skyldighet att öfvervaka sundhetsförhållanden, men denna förordning, som, enligt hvad öfverskriften antyder, egentligen innehåller allmänna föreskrifter för att hindra spridandet af i riket utbrutna smittosamma sjukdomar, har naturligtvis icke kunnat i längden vara tillräcklig. Den nu föreliggande stadgan kan derföre sägas vara den första helsovårdslag i Sverige, och det torde derföre ej sakna intresse att närmare tillse, i hvad mån densamma kan anses tillfredsställa den allmänna sundhetslärans fordringar och dervid särskildt fästa ateeende på förhållandena inom vårt eget samhälle. Den 29 oktober 1858 förordnades af K. M:t en komits för att uppgöra förslag till lag angående sundhetsförbållandenas ordnande i riket, hvilken komit redan d. 17 juni 1859 afgaf sitt betänkande i frågan. Förslaget, ötver hvilket sundhetskollegium d. 22 december 8. å. inkom med infordradt utlåtande; erhöll emellertid ej K. M:ts stadfästelse. Den nu föreliggande helsovårdsstadgan, som tillkommit på enskild väg, har redan för flera år sedan varit färdig och inlemnades, om vi ej misstaga oss, redan år 1871 till högsta domstolen, der den, liksom i statsrådsberedningen, lärer undergått åtskilliga förändringar, innan den i dess nuvarande skick af K. M:t sanktionerades. Helsovårdsstadgan, som länder till efterrättelse från och med d. 1 januari 1875 och gäller för hela riket, med undantag tills vidare för Stockholm, upphäfver så väl den ofvannämnda k. förordningen d. 30 december 1857, som ock andra af K. M.t gifna författningar och påbud, äfvensom af sundhetskollegium och andra myndigheter meddelade föreskrifter, som strida emot helsovårdsstadgan. Den innefattar 5 kapitel, nemligen Kapitel 1. Om helsovårdsstyrelse i stad; 2. Om allmänna helsovården i stad; 3. Om helsovårdsstyrelse och allmänna helsovården på landet; 4. Särskilda föreskrifter med afseende å farsoter och smittogamma sjukdomar, samt 5. Allmänna bestämmelser. Närmaste inseendet öfver och befattningen med allmänna helsovården i stad tillkommer en för sådant ändamål tillsatt helsovårdenämnd, hvilken utgöres af polismästaren eller, der sådan ej finnes, den ledamot af magistraten, som förestår stadens polis; en ledamot, hvilken magistraten väljer inom eller utom sig; stadsläkaren eller, der flere sådane äro antagne, den främste bland dem samt fyra ledamöter, valde af stadsfullmäktige eller, der sådane ej finnas, allmänna rådstugan. I stad, der polismästare ej finnes, kan, efter stadefullmäktiges eller allmänna rådstugans beslut, ledamöternas antal bestämmas till fem, nemligen den magistratsledamot, som förestår stadens polis, stadsläkaren samt tre af kommunen valde ledamöter. De valde ledamöterne utses för 4 år i sender. Enligt det nu gällande, af K. M:t d. 3 april 1868 faststälda reglemente för Göteborgs stads sundhetsnämnd, utgöres nämnden, utom af ordföranden, af sex för ett år i sender utsedda ledamöter, bland hvilka fyra väljas med särskildt afseende på insigter i läkarevetenskap, lagfarenhet, teknisk kemi samt byggnadskonst eller ingeniörsvetenskap. Oaktadt detta reglemente genom den nya hel