Göteborgsposten – 24 oktober 1874, sida 1

ning kunna kännetecknas såsom väsentligen Storm och frid. — Blommornas undran — i Arboga. — Hesperiska drömmar. — Kronor och Kronor. — Två föreläsare. — Hr Alb. Alberg — Den nya svenska damqvartetten.s — Konserten i torsdags. — Hr Virstenhoffs prolog. — Lefve — vi sjelfva! — Ljus och säkerhet på Kungsportsplatsen. — Droskåkarne, framtidskapitel. — Också en professor. — Anekdot. Aldrig såg man väl en sannare bildaf lifvet och dess vexlingar än den, som den förflutna veckan erbjudit med afseende på väderleken: den ena dagen mörker, regn och storm, så våldsam, att den nästan sökte att rifva bort taket öfver våra hufvuden, den an dra lugn, solsken och sommarluft . .-. Ja, i år om någonsin, har sommaren glömt sig qvar i Norden, ej blott i fråga om luften; sjelfva marken prunkar ännu med gräsmatta och blomsterskrud, som bevisa härpå erkänna vi med tacksamhet emottagandet af en samling friska ängsblommor: blåklint, prestkragar, millefolium och ängsklöfver, plockade på kall jord invid Arboga d. 20 d:s och hit i oskadadt skick anlända d..22 d:s på aftonen. Man finner, att det är annat än Åöl, som Åkommer efter i Arboga. Komme icke då och då en stormdag och dito natt, sådan som den i onsdags, skulle man nästan kunna inbilla sig bygga och bo i det herrliga luftstreck, Der himlen jemt är blå och i en evig sommar Orangens guld slår upp och lagerns krona blommar. Lagern vinkar vieserligen icke alla de illustra män och qvinnor, hvilka, spekulerande i den nu så allmänt grasserande föreläsningsmanien, draga omkring från den ena landsändan till den andra, sökande, om icke just kronor af lager, kronor af mera gedigen och i den allmänna rörelsen mera gångbar beskaffenhet . .. Sålunda finna vi i Lund den store mannen i rosendoft, hr Leopold Alm, föreläsande om kristendomsläran för en åhörarekrets af — 13 personer. Ett olyckligt tal! Ännu olyckligare måste dock talarens eget tal ha varit, ty det affärdas af en omild recensent med följande skarpa tirad: Vi vilja ej närmare inlåta oss på någon framställning af föredragets innehåll, utan anmärka endast, att don brist på intresse, som från allmänhetens sida vieades, icke i något afseerde kan anses oberättigad. Icke stort bättre ute var i samma stad och i samma tidning en annan föreläsare, ockeå en gammal bekant, fil. d:r Elof M. Lindman, som dock lyckate locka tillsammans en åhörareskara af ända till 32 personer: 7 damer och 25 herrar. Om honom heter det bl. a.: Lättast och sannast torde d:r L:s föreläsbestående af två, väl blandade bufvudelement: stora ord och granna ord. — — — Vi unna gerna d:r L. alla de lagrar han nu eller framdeles kan skära, men vi böra låta honom veta, att han gör sig skyldig till on förolämpning mot sina åhörare, om han med slik humbug söker draga dem vid näsan. Men blef d:r L. obarmhertigt risad i Lund, så väntade honom i stället lisan i Landskrona. Der rusade man till hans föreläsningar, der erbjöd man honom att stå i spetsen för en tidning och der yttrar sig det organ, till hvilket han måhända är ämnad att en dag bli konkurrent, om honom i helt andra ordalag. Der låter det nemligen så här: Föredrag. Såsom af annons i dagens tidniog synes, vill hr d:r Lindman i morgon afton uti Elementarläroverkets sal uppläsa åtskilliga muntra stycken af erkända svenska författare, bland annat Mammas gosse af den ryktbare, f. d. kongl. skådespelaren Johan Jolin, ett stycke, hvilket mångfaldiga gånger oemotstandligt retat Stockholmarnas härdt pröfrvade skrattmuskler(l). Det stora bifall, br L. vid Arbetareföreningens sista månadssammanträde genom ett humoristiskt föredrag lyckades vinna, bör tillförsäkra honom ett talrikt antal åhörare och åhörarinnor, synnerligast bland Arbetareföreningens medlemmar, hvilka endast hafva att erlägga en snart sagdt nominell inträdesafgift. Vi kunna derföre icke underlåta att härmed fästa allmänhetens uppmärksamhet på ett föredrag, hvilket lofvar att blitva både intressant och roande. Utan att för vår del vilja afgjordt sluta oss till någotdera partiet: vedersakarne eller lofprisarne, kunna vi dock försäkra, att det för oss skulle vara både intressant och roande, att se fil. d:r Elof M. Lindman uppträda som — Mammas gosse. Ur Albert Alberg, f. d. engelsk skådespe lare, som i den välvilliga afaigten att bereda någon inkomst åt de sceniska artisternas hem företsgit en rundresa i södra och mellersta Sverige och som, vi boböfva knappast tillfoga det, tillhör en helt annan kategori föreläsare än de ofvan omnämda, har dock här på platsen röst samma öde i fråga om fåtaligt auditorium. I synnerhet var detta fallet i tisdage, då hr A. gaf en english reading. Och detta till på köpet i det engelska Göteborg och oaktadt hr A. besitter mindre vanliga resurser som deklamator ... Men medgisvas måste också, att på vår allmänhet ställas väl stora anspråk: det är en ständigt fortlöpande rad af teaterföreställningar (ou på två teatrar), konserter, vokala och instrumentala, föreläsningar, vinterträdgårdar o. dyl, Någon atton i veckan torde äfven den mest sällskapssjuke vilja behålla för sig sjelf och de sina, eljest händer lätt att lågan på den husliga härden slocknar af brist på näring ... och ordnarne sedan! Den nya svenska dameqvartetten hade fullt hus vid den första konserten i söndags, vid den andra i tisdags var deremot åhörareantalet mindre. Oaktadt qvartetten bvad sammanhållning och säkerhat i utfsörandet beträffar nu står vida högre än vid sitt första uppträdande här för några år sedan, måste vi dock tillstå, att det hela föreföll oss något tunnt och spädt. Som regel torde derför först och främst böra sättas, att båda första sopranerna medverka i hvarje nummer; ondast härigenom kan möj gen det mörka och sträfva hos kontraalten förmildras, ensemblen erhålla harmonisk fyllig