Göteborgsposten – 23 oktober 1874, sida 2

Frän Utlandet. Med anledning af diplomat-skandalen i Tyskland innehåller det engelska bladet Economist nu en uppsats, hvari uttalas ett allmänt ymdöme öfver furst Bismarck, hvilket vi så nycket helldre återgifva, som det till fullo öfverensstämmer med de åsigter, som vi sjelfva ofta uttalat i saken: Detta är icke första gången, som furst Bismarck kommit i delo med ett af sina skickligaste sändebud och tvungits att bryta sin förbindelse med dem. Grefve Usedom, under någon tid preussiskt sändebud i Florens, fann det antingen omöjligt att arbeta under furst Bismarck, ellerz3ock tann fsurst Bismarck det omöjligt att arbeta öfver honom, och följden blef en splittring som, fastän den icke ledde till en sådan skandal som grefve Arnims, likväl beröfvade den preussiska diplomatiska kåren en af dess skick, ligaste medlemmar. Ingenting är svårare än att hos en person finna förenade de nödiga egenskaperna af genomträngande blick, snabbhet och skarpsinnighet, som äro nödvändiga för utförandet af en så stor och ifrig utländsk politik som furst Bismarcks, i nära jörening med den hänsynsfullhet och sjelfförnekelse som äro erforderliga, för att öfvertyga chefen om, att hans politik icke alldeles omändras i de händer, i hvilka den lemnats. En diplomat i en sådan ställning som grefve Arnims måste vid förekommande fall icke allenast handla på egen hand, utan att ha tid att inbemta instruktioner från sin chef, utan han måste äfven ärligt framställa för sin chef alla svårigheterna på den politiska bana, han är anvisad att fullfölja, och denna sjelfständiga framställning af svårigheterna från en underordnad skall ofta — såsom en händelse i den nyss offentliggjorda delen af Palmerstons lefnad visar — mycket likna en päflugen vederläggning af hans chefs åsigter. Den största svårigheten för en sådan djerf och snillrik man som furst Bismarck är, att han nästan omöjligen kan erhålla ett andra jag för utsörande-af sina tankar. Hvad furst Bismarck känner sig skola kunna sjelf utföra, vill han att äfven bans underordnade skola verkställa, och om de ej kunna det, blir ban sannolikt uppretad. Deremot gör sjelfva mannens duglighet för en befattning, som lyder under en så godtycklig chef, att han antagligen är oförmögen att handla så, som furst Bismarck skulle gjort i hans ställe; och å andra sidan skall sjelfva förmågan att bekläda en hög och ansvarsfull post innebära ett slags individuel egenskap, som icke ofta kan förena sig till en annans fullständiga efterliknelse. Furst Bismarck är en statsman med stort snille, men han är af en typ, som ej gerna tål motstånd från sina underordnade, och denna omständighet inskränker i sjelfva verket hans diplomatiska inflytande. Furst Bismarck tillhör den militäriskt politiska skolan — blotta disciplinens skola. Det är icke i den, som de skickligaste diplomatiske agenterna blifvit eller kunna blifva danade. Den militära skolans högdragenhet, befallande hållning och precision tmedgifva icke någon tillräcklig elasticitet för mognandet och utvecklingen af dessa sjelfständiga omdömen, som äro den högsta diplomatiens sjelfva lif och anda. Häraf följer, att furst Bismarck icke eger så tort inflytande i andra stater, som utrikesministern för en så stark makt med skäl kunde vänta sig. Han fick sig en lätt tillrättavisning för ej längesedan af Italien, då han utfor så våldsamt mot general La Marmora, å grund deraf att denne onekligen på ett oförsvarigt sätt offentliggjort några diplomatiska aktstycken. Han misslyckades TPandkrss 1 i sin afsigt att hålla Thiers qvar vid makten i Frankrike och tillintetgöra legitimisternas planer, fastän vi knappast kunna tvifla på, att hans äsigt var den rätta, då vi se, huru ringa den kraft är, öfver hvilken Mac Mahons regering förfogar. Och han tyckes ej ha varit lycklig i Ryssland, i försöket att omvända czaren till sin årigt om faran af de carlistiska anspråken. Sanna förhållandet är, att furst Bismarck är en för befallande herre att kunna bilda en god diplomatskola. Han förolämpar sina skickligaste agenter, och äfven bans lydigaste agenter äro icke i stånd att uträtta hvad ban önskar. Viljekraften har sina för