Göteborgsposten – 20 oktober 1874, sida 1

mig sjelf. Denna förklädnad är nu onödig, och jag vill ej bibehålla den. Hon tog af sig löshåret och glasögonen, vätte sin nitsduk med vatten ur karafinen och tvättade bort den konstgjorda färgen från sitt ansigto. Hon uppenbarade sig åter som Beryl Star i all sin ungdomliga skönhet. Earlen stirrade på hennefförstummad af öfverraskning. — Beryl, sade Desmond ifrigt, oh, kom till mig! Glöm den der illusionen om att din första man lefver och blif åter min. Beryl, mir älskade hustru — — Vänta! sade earlen. Är denna flicka Boryl Star? — Ja, sade mr Star och Desmond på en gång. — Jeuny Stars dotter? Mr Star uttalade ett tveksamt medgifvande. — Då har hon ej behof af att bli adopterad af någon, sade earlen, i det han reste sig upp. Denna ficka är min dotter, och såsom sådan erkänner jag henne i allas eder närvaro. . Det blef ett allmänt utrop af förvåning. Lord Hawkhurst höll ut sina armar mot Beryl, men hon skakade sorgset på hufvudet och ville ej nalkas honom. Och dock kände hon sig underbart dragen till honom och skulle ha kastat sig i hans famn, om ej minnet af hennes mors öde hållit henne tillbaka. — Du har den Hawkhurstska stoltheten, ser jag, Beryl, sade earlen. Jag vet hvad du tänkt rörande din härkomst, och jag förklarar nu inför dig och alla, att Jenny Star var min lagliga hustru, och att du är mitt lagliga och enda barn, lady Beryl Desmond.