Göteborgsposten – 19 oktober 1874, sida 1

—— — Det låter som om ni väntade att finna mig sämro. Jag har haft en svår dag. Låt mig vara i ro. Jag skall taga emot er i morgon, Conyers. Gå ru. Conyers gick ut så tyst som möjligt. — Tänd ljus nu, mrs Park, sade earlen. Jag skall kalla in min betjent för en stund, så att ni får hvila. Då jag behöfver er, skall jag kalla er. — Ja, mylord, sade Beryl, i det hon reste sig upp. Men vill ni lofva mig att ej taga medicin ur några andra händer än mina? Earlen såg förvånad ut, men gaf det äskade löftet. Beryl ringde, och då betjenten inträdde begaf.hon sig till hushållerskans rum. — Han är bättre, tänkte hon. Mina misstankar äro bekräftade. Om jag ej kommit, skulle hon ha beröfvat honom lifvet. Hvad skall hon göra, då hon upptäcker, att jag omintetgjort hennes plan? Jag skall vänta och se. XLIII. Det var morgonen efter Beryls ankomst till Hawkhurst House. Barlen satt fullt påklädd i en länstol nära kaminen i biblioteket. d Beryl satt nära fönstret och afskref bref. Hennes närvaro i rummet var för earlen ytterst behaglig. Han hade gifvit akt på henne, under det hon skref. Han visste nu, att han hade henne att tacka för sin förbättring. Då hon föregående dag bedt honom att ej intaga någon medicin alls i hennes frånvaro, hade hon väckt hans undran, och denna hade sedan öfvergått till visssa underliga misstankar, hvilka han varit skarpsinnig nog att sjelf bringa till visshet. Men ännu var det hans afsigt att behålla hemligheten för sig sjelf, till dess lämpligt tillfälle skulle yppa sig att uppenbara den.