Göteborgsposten – 17 oktober 1874, sida 1

eller dörrar. Vi föreställa oss, att meningen icke på allvar kan vara, att på detta sätt köra hufvudet i väggen i fråga om den goda smaken och vi ha i detta hänseende hört ett förslag framställas, som väl torde böra beaktas. På den nakna ytan kunde ju anbringas en större, i en vacker ram infattad tafla, upptagande förteckning å och vägledning till de olika affärslokalerna i den ganska omfattande bygnaden. Sådant som det nu är gör det i fråga varande, nakna hörnet ett pinsamt, ögat oupphörligt stötande intryck. Några af våra goda vänner i viken ha tillsändt oss följande, rätt egendomliga stilprof. Det ena är ett elegant utstyrdt bjudningsbref af följande lydelse: Bjudes att med sin närvaro hedra Undertecknads Förlofning ; Söndagen den 30 Augusti 1874 kl. 4 e. m. Vid samma tillfälle kommer äfven att firas Undsertecknads Födelsedag (som egentligen inträffar den 26 Augusti) samt Namnsdag (som egentligen inträffar den 29 Augusti) Det kan med skäl kallas att slå tre flugor i en smäll! Men ännu egendomligare förefaller denna egendomliga invitation, då man slår upp almanackan och ser efter på hvilken dag Ånamnsdagen egentligen inträffar. Det andra stilprofvet är en inlaga, inlemnad till ett här varande assuransbolag och så lydande: I anseende til köp har egendomen i — Haga under p:r — vid — gatan under assurans polis ner — öfsergått till nu sflidne murare arbetaren N. N. Då innehafves af undertecknad, får jag tillkännaifva. Göteborg den 15 oktober 1874. N Enka. Kan någon söga, hvilken som eger det huset? At N. J. oumperts Boktidning utdelades i går v:r 10 gratis till allmänheten. Lördagen d. 24 d:s sammanvigas bärstädes litteratöron Fredrik Lindberg och mill Vilhelmina Arenander, f. d. medlem af Åbmanska sällskapet. Heinrich Heine, den skoningslöse satirikern, har råkat ut för en klåfingrig författare, Aaron Kohv, pseudonymen A. Mels, som bragt honom upp på en af Hamburgs teatrar. På begäran at, som det säges, den aflidne författarens anförvandter, bar styckets uppförande emellertid blifvit förbjudet af polisen. Detts har föranledt ett tyskt Witzkopf till ett epigram, som vi återgifva i fri öfversävtning : Heinrich Heine. (En röst ur grasver). Dramatiserad af Mels-Kohn, Smått kuslig jag mig kände, Och då det tilldrog sig, att jag Uti min graf mig vände. Dock Hamburgs tyggliga polis Sågs till min räddning ila Och dundrade med mynd g ton: Stopp, låt de döda bvila! Jag hörde det, der flat jag låg På näsan och på magen... Helt om! Och nu jag ligger rätt Allt intill domedagen! En fantastiskt utstyrd mask förföljdes på en maskerad bal af on enträgen kavsljer. Det var ej lätt att säga hvad hon egentligen skulle töreställa, men med anledning af murgrönsrefvorna i hennes hårklädsel och på hennes klädning ansåg sig försöljaren kunna tramsucka ett: Oh, visa mej ditt ansigte, förtjusande bacchant! — Bekante Hvad skulle de vara för en bekant: replikerade den hulda och sörsvann i folkträngseln. (På fleres begäran). Har går det med den tillämnade, nya hotellbyggnaden?