Göteborgsposten – 15 oktober 1874, sida 2

SV RT UU ASUIKS Rn PUKIU RFA) AV på hö, hvilket i synnerhet hade varit förhållandet i år, då höskörden ansågs med åtminstone en tredjedel understiga fjorärets. Vid redogörandet för orsakerna till denna klagan framhöll ial., att jordbrukaren, som numera allmänt börjat förvandla de naturliga ängarne till artificiela, icke tillräckligt sörjde tör, att dessa senare blefve besådda med tillräckligt många slags gräsfrö, och underläte att vidmakthålla deras fruktbarhet genom ängsvattning och öfvergödving. Vidare omnämde tal. de olika hos oss brukliga höbe gningesätten samt framhöll önskligheten af att erhålla ändamålsenliga höpressningsmaskiner, så att landtbrukaren under någon längre tid kunde förvara det dyrbara höfodret. Afven prof. Arrhenius yttrade sig i denna fråga. Han instämde med den föregående tal. fullkomligt deri, att de konstgjorda gräsvallarne icke rätt anlades och sköttes. Vi borde i främsta rummet närma oss naturens egen hushållning och se till, att våra artificiela ängar likasom de naturliga, hvilka på en qvadratfots yta innehölle en mängd olika grässlag, blefve besådda med flera slags hö, än nu vore fallet. Vidare borde man sörja för, att ängen vore tätt beväxt och derför årligen göra insåningar samt icke nöja sig med att endast en enda gång beså den vall, af hvilken man ville vänta goda skördar. För att vinna det önskade ändamålet fordrades derjemte, att gräsvallarne fioge öfvergödning, ty jorden lemnade afkastning endast i den mån den erhölle föda. Såsom gödningsmedel för ängar och gräsvallar hade vi att tillgå utom komposter, stallgödsel, artificiela gödningsämnen, såsom upplöst guano, kalisalpeter m. m., rofblast, hvilken till töljd af sin stora kalihalt vore synnerligt lämplig för deta ändamål. Om landtmannen iakttoge detta, då skulle ban äfven under torra somrar icke behöfva frukta missväxt på sina ängar, och äfven om skörden under sådana år blefve mindre till qvantiteten, så ersattes dock detta af den bättre beskaffenheten, ty höfodret efter en torr sommar vore betydligt bättre än det, som frambragtes under ett vått år. Dödsfall. Rådmannen i Linköping A. F. Nordvall afled derstädes af hjertelag natten till i söndags vid 68 års ålder. Om den aflidne, som i lifstiden så i praktiskt som kommunalt hänseende intog ett mycket framstående rum inom det samhälle han tillhörde, yttrar sig Östgöta korresp. på följande vackra sält: Den oflidnes helsa hade visserligen ett par år varit vacklande, men ännu i söndags afton bade han en liten familjekrets samlad omkring sig och deltog med sin vanliga liflighet i samqvämet, så att ingen kunde ana, det döden var så nära. Begafvad med en mindre vanlig intelligens, en utomordentlig viljekraft och en outtröttlig ihärdighet, kämpade han med okufligt mod för genomförandet af hvad han ansäg vara för det allmänna gagnande och lät sig dervid aldrig tillbakahållas af några svårigheter. För samhällets framåtskridande sökte han och lyckades också i flera bänseenden rödja väg genom ett beslutsamt nedbrytande af de hinder, som gammal fördom och slentrian satte i vägen derför, och om också den ifver, hvarmed han arbetade för uppnåendet af ett föresatt mål, för tillfället förskaffade honom ovänner, insåg man dock snart, huruledes ban städse lifvades och be-jälades af rättsgrundsatser och sträfvanden, som uteslutande afsågo samhällets — det allmännas — tidsenliga utveckling, gagn och bästa, i fö jd hvaraf också de segrar, som han vann, äfven öfver sina motståndare, aldrig rubbade ens deras tillit, aktning och erkännande. Den aflidne var en karakter af äkta halt: manlig, beslutsam och rättfram. Snabbtänkt och med ordet i sin magt, var han en offentlig man af värde. Såsom praktisk affärsman intog han dessutom ett alltid framstående rum. Representant för staden var han vid flera riksdagar, under hvilka alla han var ledamot af statsutskottet samt städse kämpade i de sansadt frisinnades leder. Vansinne. F. d. postkommissarien i Helsingborg C. v. Björnmarck, lär beklagligtvis ha blifvit vansinnig i sitt fängelse i Malmö. Från Norge skrifves, att svenska sängerskan Louise Pyk erbjudits anställning vid den nya operaafdelningen å Kristiania teater, men afslagit tillbudet. — Vid denna teater har till spelning upptagits ett nytt lustspel af kand. Nordahl Rolfsen, kalladt Under Krigen(potatiskriget i Borger). Teaterföreningen i Bergen annonserar för nästa vintersaison efter skådespelare och instruktör. — Ea af Drammens äldste borgare, Wittus Juel Cappelen, har aflidit 72 år gammal. — Man umgås med tanken att samla alla aktierna i Sandesjords badinrättning på on hand och öfverlåta eganderätten till en enskild person, nemligen reservläkaren Thaulov, hvilken tros skola kunna lämpligt ordna affären. — Nisenöje råder öfver det alltjomt förnyado uppskofvet med påbörjande af arbetet på Smaalensbanan. — Den föreslagna jernvägslinien från Stördalen öfver Levanger och Verdalen till Jemtland kommer att undersökas i höst. — Metodistförsamlingen i Horten har köpt en tomt, på hvilken hon tänker åt sig uppföra en kyrka. Verldsutställningen i Filadelfia. Enligt utfärdad kungörelse få alla till 1876 års utställning i Filadelfia bestämda föremål, så framt de icke tillhöra den allmänna förbrukningen tullfritt inoch utföras i hamnarna Boston, Newyork, Baltimore, Portland, Port Huron, Neworleans och San Francisco. Dödsfall i utlandet. För några dagar sedan afled den engelska författarinnan mrs Anne Marsh Cardwell, som skrifvit en mängd romaner, af hvilka åtskilliga äfven öfversats på svenska. Hennes företa bok: Två gamla mäns berättelser, utkom år 1834, men först genom Emilia Wyndham blef hon mera! känd, och senare erhöll man från hennes penna en del berättelser, som vunno stor läsekrets, såsom -Mordaunt Hall-, Angela, Kavenscliffe, ÅAubrey, Slottet Avon m. fl. År 1858 ärsde hon efter Bin broder ett ER