Göteborgsposten – 13 oktober 1874, sida 2

m barmhertighetseyster, som begärde företräde, och hon tyckte mycket om att i klostren samala timtals med nunnor. Under det hon, blifren enka, bodde på Hohenschwangau något illbakadraget, besökte hon gerna katolska peronligheter. Under de sista två åren bar hon illbragt sommarmånaderna i Albinger Alp, en förtjusande trakt i Tyrolen, hvarest hon bott en prestgård och der hennes beslut att öfvergå till katolska läran synes hafva mognat. Den 15 är det H. M:ts födelsedag, och då skall hon utan någon ståt eller ostentation inträda i den romerska menigheten. Alltsedan hon blef enka, har hon lefvat ensligt och utveckat en stor välgörerhet samt gifvit många prof på ett verkligen fromt sinnelag. En tysk tidning uppgifver, att drottningen redan 1857 ville en gång bli katolsk. Konung Max, hvilken som kronprins sjelf veat öfvergå från katolicismen till protestantismen, afböjde denna tanke, hvilken dock fick py näring 1868. Han sköttes då under en lifefarlig sjukdom af Niederbronner Systrar, hvilka vid Lehel ha en filial. Sedan framträdde hennes plan allt tydligare och växte i samma mått, som förhållandet mellan henne och sonen, konung Ludvig blef kallare. Prins Ottos hopplösa andliga och fysiska sjuklighet har väl alldeles uttömt drottningens moraliska motståndskraft; under sina friska ögonblick uppmanade prinsen henne också ifrigt till omvändelsen.