Göteborgsposten – 13 oktober 1874, sida 1

skription skall öppnas och då sympatierna för företaget äro stora, antager man att nödiga medel lätteligen skola anskaffas. Man har insamlat 1000 spdr som resebidrag till en öfvad skolkarl, som efter ett halft års uppehåll i utlandet för att studera de bästa utländska handelsinstitut, nästa sommar skall öfvertaga högsta ledningen af den högre undervisningsanstalten i Kristiania. En annan fråga, för hvilken mycket agiteras, är upprättandet af ett eget handelstribunal i Kristiania, till hvilket äfven alla sjörättsmål skulle hänskjutas. Motiverna till denna id är dels den omständigheten, att vår stadsrätt, oaktadt densamma består af åtta domare, af hvilka tre i tur fälla domar i alla civila och kriminella mål inom stadens jurisdiktion, är så öfverhopad med göromål, att dessa ofta tyckas få en alltför långsam handläggning; dels är bristen på sakkunnighet i handelsoch sjörättsmål ofta känbar inom den nuvarande stadsrätten. Oaktadt den naturligtvis eger i sin makt att söka upplysningar hos affärsmän och sjöfarande, ja, till och med eger rätt att inkalla sådana som bisittare i rätten. Våra handtverkare ha inom deras förening hållit talrika diskussionsmöten rörande ett storartadt förslag till en ny allmän handtverkslag, som skulle aflösa de under de senaste tretio åren utgifna förordningarne rörande handtverkerierna, hvilka förordningar efter hand gjort utöfvandet af handtverk så godt som aldeles ritt. Jag kan icke neka att följande korta uttalande om det gamla skråväsendet eger ett visst poetiskt behag, som nutidens frihet och brist på sammanhållning med valspråket hjelp dig sjelf! aldeles saknar. Borgarståndet utgjorde under skråväsendets dagar kärnan af städernas befolkning, grundvalen för dess existens var det väl ordnade arbetet; det låg någonting hederligt och gladt hos denna tid. Mästaren arbetade sjelf tillsammans med sina gesäller och lärgossar och den husliga trefnaden vidmakthölls genom det patriarkaliska förhållande, hvari mästaren stod till sitt folk. Detta bodde i hans hus och åt vid hans bord. Mästaren måste genom att förfärdiga sitt mästerstycke ejelf bevisa huru duglig han var i sitt handtverk. Hans verktyg voro hans hederstecken. I sin egenskap af medlem af sitt skrå kunde han vara säker om goda inkomster af sitt arbete, ty skråmedlemmarne voro sinsemellan solidariskt förbundna, och qvinnor och barn voro tillförsäkrade underhåll i händelse at familjfaderns död. Skråets ära låg i arbetets soliditet, ty intet fusk; ingen törsalskning tåltes. Ännu kan enhvar med glädje betrakta gamla tiders solida bandtverksarbeten. Goda seder öfvervakades så strängt, att en oärlig man aldrig kunde blifva mästare. Hvarje skrå hade sin del i städernas lagstittning och förvaltning, och i deras priser, delade de äran med soldaterna. Hvarje skrå firade sina storartade årliga fester, hvari dess medlemmar sökte visa sig i all sin glans — — —. Jag är rädd för att våra handtverkare genom att antaga förslaget till en ny handtverksförordning, hvilken kommer att hänskjutas till nästa storthing, zha betraktat den nyareftidens frihet för bandtverket med allt för ogynsamma blickar och den gamla tidens idylliska skråväsen med alltför stor beundran. Förslaget gör i dessa dagar sin rund inom alla landets småstäder för att underkastas diskussion, dock protesterade man här och der mot en och annan paragraf deri, t. ex. mot återinförandet af gesälloch mästareprof-tvånget. Våra sjöfarteidkare ha förmått stadens damer till att i denna vecka anordna en rikligt utstyrd bazar till förmån för ett sjömanshem, d. v. s. en lokal, hvarest sjömansmissionen kan hålla sina sammanträden och den simple sjömannen finna en smula trefnad och förströelse, då han vistas i land. Denna tanke synes vinna stora sympatier. Man har ofta beklagat att det i vårt land, hvars handelsflotta ensamt omfattar 50,000 sjömän, icke är gjordt någonting alls för ålderstigna sjömän i form af sjukhus eller understödsföreningar. En enstaka testamentarisk disposition skaffar för närvarande icke fullt hundra matroser ett ringa årligt understöd. Detta är en national otacksamhet emot en klass, som årligen drager millioner till landet. Det, som tör öfrigt mest sysselsätter uppmärksamheten nu för tiden, är de otroligt många försäljningar af fasta egendomar, som ega rum i stadens närhet. Det blir allt mer och mer klart, att oaktadt här under loppet af de senare åren ständigt stå 40 till 50 stora, till en del treoch fyravåningshus under bygnad, kan dock behofvet af boningslägenheter ej tillfredsställas, då staden tillväxer med öfver 2000 personer om året. Detta har ledt wonom grymt genom att rymma bort från honom, J 22