Göteborgsposten – 13 oktober 1874, sida 1

handlat honom grymt genom att rymma bort från honom, såsom ni gjorde; men han skall ej säga ett ondt ord till er, om ni blott återvänder till honom. Om ni tror att ert giftermål med honom är orättmätigt. hvarföre ej resonnera om saken med honom sjelf? Han är en hederlig ung man med goda grundsatser och skall ej låta sina känslor inverka på sin öfvertygelse. Ställ ej era åsigter mot alla andra menniskors utan tag råd. Rådgör med mr Desmond och den der lagkarlen, som kommer så ofta för att träffa honom. De skola ej leda er på villovägar, derom kan ni vara öfvertygad. — Jag vet, att jag har rätt, mrs Margle, och jag skulle ej kunna uthärda smärtan af att återse mr Desmond. Jag är nu ingenting för honom. — Nej hör bara! utropade mrs Margle, tydligen vädjande till någon osynlig lyssnare eller till sjelfva himlen. Hör bara! Ingenting för en man, som dör för er. Jag säger er, att han ej skulle tro på något af det nonsens ni pratar. Ni borde kunnna inse, att detta lefnadssätt skall döda er. Tror ni, att en ung flicka som ni kan flacka omkring i verlden på detta sätt? — Tusen unga flickor måste kämpa för sin tillvaro på samma sätt som jag gör. — Tycker ni om det? — Nej, ack nej. Jag tror ej, att jag någonsin afundats någon; men jag tycker mig nu afundas hvar och en qvinna, som har ett egot hem och skydd. Det är hårdt för en qvinna att vandra ensam sin bana fram. — Jag skulle tro det, sade mrs Margle. Jag har aldrig funnit verlden lätt och menniskorna i allmänhet sär deles förekommande. Låt mig nu öfvertala er till att göra er skyldighet, mrs Desmond — att återvända hem till oo man och säga honom, att ni ej haft era sinnen i behåll pi sista tiden samt bedja honom om förlåtelse och glömska Det är ej många män, som skulle förlåta en dylik föro