Göteborgsposten – 10 oktober 1874, sida 1

Det stundar snart, ungefär samtidigt med den valrörelse i politiskt afseende, som vi väl hafva att vänta för bestämmande af en värdig efterträdare åt hr Hedin som riksdagsman för Stockholm, en dylik, men i ecklesiastikt hänseende och omfattande blott en del af Stockholm, då Katharina församling skall välja sig en ny kyrkoherde eller utsäga sin mening, om den hon anser värdigast dertill. Dessa val af själasörjare här i Stockholm pläga föregås af intriger, så litet uppbyggliga, att det exempel Stockholm, rikets första kommun, i det fallet gilvit, föga talar till fromma för deras åsigt, som helt och hållet vilja anförtro församlingarne valet af sina kyrkoherdar. Röstvärfningen — om man får begagna ett så fult ord — icke at kandidaterna sjelfva, men af deras vänner, bedrifves mången gång nästan offentligt och på ett sätt som står på gränsen mellan det tragiska och komiska, d. v. s. så att man icke vet, om man bör skratta eller gråta deråt. Icke just att man anför skäl, som dem, hsvilka nyligen lära tällt utslaget vid ett val af själasörjare i en församling på landet, att han såg så beskedlig ut, att man nog sluppe att reparera prestgården, men knappast torde det kunna sägas, att utgången på flertalet at prestval i Stockholm berott på hvem som varit den värdigaste kandidaten. Det skulle vara lika glädjande som förvånande, om det blifvande valet i Katharina aflupe utan dessa förutgående förargelseväckande intriger. Då ryktet omtalat en stor mängd sökande, hafva vi gjort oss underrättade om förhållandet och erfarit, att tills i går middag endast fyra ansökningar voro inlemnade: af kontraktsprosten i Ljusdal C. 0. Roos, kyrkoherden i Denvikens församling P. Hammarstedt, e. o. hofpredikanten, regementspastorn vid Uplands regemente, docenten m. m. J. H. Björnström samt kyrkoherden i Ösmo N. G. Helån. Således hade till dess åtminstone icke besannats ryktet, att en i Stockholm omtyckt predikant skulle söka sig hit tillbaka från en mycket indrägtigaro befattning i en stor sydsvensk stad. Ansökningstiden utgår dock först om lördag, och, såsom kändt är, kunna prestmän från hela landet täfla om kyrkoherdebeställningarne i hufvudstaden. Om det blifvande riksdagsmannavalet och möjligen förekommande kandidater spörjes ännu ingenting. . H. M:t enkedrottningen är den första af de k. personerna som nu på hösten åter inflyttat i det k. slottet, men innan slutet af månaden torde hela den k. familjen der hafva tagit sin bostad för vintern. Den k. familjens helsotillstånd lärer under sommaren varit mycket godt, och äfven prinsessan Eugenie skall befinna sig ovanligt väl, så att hon kunnat göra ett par längro utflykter i vagn, till Lidingön och Drottningholm, der hon första gången efter många år besökt Chinapaviljongen m. fl. ställen. Hon har till och med till fots gjort en promenad från k. slottet för att aflägga ett besök hos hofstallmästaripnan Boy, som en längre tid lärer varit af en svår sjukdom bunden vid sängen, i hennes bostad vid gamla Norrbro. De E. prinsarne forteätta sina studier, de två äldsta för särskilda lärare och de båda yngre i Beskowska skolan. H. K. H. kronprinsen berättas komma att under loppet af vintern beredas till sin första nattvardsgäng. Utom de furstliga besök Stockholm i dessa dagar haft utaf de engelska och danska tronföljarne väntas äfven inom kort tvänne andra nemligen utaf förre kronprinsen af Hannover samt af den baierska prins, eom efter en visit här i somras gjort en resa genom Norge och nu återkommer hit på sin hemresa. De k. taatrarna spela alltjemnt med lysande framgång, och det fastän täta sjukdomsfall vid dramatiska scenen sätta direktionens förmåga att hålla repertoiren uppe på ett hårdt prof. Dessa sjukdomsfall göra äfven ett svårt afbrott i arbetena för nya styckens uppförande. För det högre skådespelet, för att icke säga sorgespelet, visar dock publiken just icke stora sympatier, och man kan svårligen förtänka direktionen, att kon icke vågar, under närvarande inre och yttre teaterförbållanden, särdeles mycket stödja sig på stycken tillhörande denna konstart. Ett par stycken från franskan, såsom -Markisinnan, hvilken skall vara mycket väl öfverflyttad till vårt språk, nämnas som de närmaste nyheterna på dramatiska scenen. På den lyriska väntas upptagandet af Stradella, der hr Saloman skall debutera, Lohengrin, der hr Lupdqvist skall sjunga Telramunds parti (hr Arlbergs), Postiljonen från Longjumeau m. fl. En tenor, hr Henrik Westberg, som uppträdt på Teatre italien i Paris och som beskrifves såsom en i god skola utbildad, särdeles skicklig sångare, lärer komma stt till en början uppträda som gäst i operan Traviata och på italienska språket. Om han kommer att erhålla ett fast engagement, lärer ej ännu vara afgjordt. Ryktettalar äfven om en ny sångare, hr Lammers, om en norsk mycket lofvande sångerska, en fröken Holmboe, som skall oga hvad man kallar en stor röst o. s. v., hvilket allt tyder på, att säsongen ej blir i saknad hvarken af resurser eller omvexling. Om den s. k. Stjernströmoka teatern på Blasieholmen, som en slump placerat så nära Blasieholmskyrkan och frimurareordens nya lokal, blir fullt färdig att öppnas den 1 nästa januari, råda åtekilliga dubier. Emellertid kan man icke annat än beundra hr Stjernström som vid nu så framskriden ålder med en raskhet, som erinrar om hans mycketlyckade roll Don Cezar de Bazano, vågar sig in på företaget att organisera en ny teater, och det fastän ban i sitt köpekontrakt med k. teaterdirektionen vid afyttrandet af mindre teatern 2-TJ 2