Göteborgsposten – 9 oktober 1874, sida 2

För det mäktiga, praktälskande och kapitalstarka Göteborg tyckes det mig som ingen plats skulle bättre lämpa sig för ett grand bhötel än den, som nu intages at fattighuset. (Eller kanske detta malplacerade hus kallas för arbetsinrättning?) Der, i närheten af jernvägsstationen och vid en öppen plats, är onekligen stället för en hotellbyggnad, som, då utrymmet sådant medgifver, kunde förses med både parkanläggning, vinterträdgård, bad, aqvacium och många andra härligketer, som skulle göra vistelsen der och i det för öfrigt vackra Göteborg både behaglig och för rätt mången långvarig. Härvid vunnes för öfrigt, att varbetsinrättniogen kunde förläggas till någon mer undangömd, men derför icke mindre lämplig plats, och äfven om detta skulle kosta någon million kronor, eå, hvad betyder en dylik uppoffring för palatsornas stad i Sverige, der millionärer icke räknas till undantagen utan till regeln bland den högre kommersens koryf6er. Hvad hrr restauratörer i Göteborg angå, så skulle jag vilja föreslå, att de gjorde ena studieresa hit för att hos hr Nilsson på vårt hotell lära sig, hur en form, tyst, artig och uppmärksam servering försiggår, hvarjomte de tillika kunde få hum om, att hvarje förrättning här i lifvet kräfver sin vana och särskilta uppfostran. I Göteborg går det på flera ställen så till, att e. k. månadskarlar, eller drängar hos hrr grosshandlare, om qvällarne avancera till vaktmästare i enlighet med det gamla teaterreceptet, att de, som varit prester i första akten, bli röfvare i den andra. Man kan nu lätt inse, hur pass mycken mjukhet i sätt och uppförande det är att påräkna hos dylika subjekter; men nog härom.