Göteborgsposten – 9 oktober 1874, sida 1

— Huru! Hvilket namn uttalade ni? — Star, mylord. — Star! Kan det vara möjligt? Star! Om hon kommer tillbaka, så haf noga i minnet att jag måste träffa henne. Lord Hawkhurst gick ut och kom ner på gatan. Han tog en droska och begaf sig till jernvägsstationen. — Denna unga qvinna är Desmonds försvunna hustru, sade han för sig sjelf. Hvad gjorde hon i mitt hus? Hvarföre talade Octavia osenning för mig i akt och mening att dölja hennes identitet? Gissar Octavia? Omöjligt! Det är klart, att Octavia försöker att föra mig bakom ljuset för sina egna ändamäl. Kan det vara möjligt att Sherwald har rätt, och att hon är en farlig, intrigant qvinna? Jag frestas att tro det. Hon såg helt förskräckt ut, då hon fick se mig komma. Jag måste studera henne och gifva akt på henne mera uppmärksamt, men nu kan jag blott tänka på denna flicka, Beryl Star — William Stars dotter naturligtvis; men jag skall snart få veta det. Han anlände till stationen och satt kort derefter i en första klassens kups på väg till Starwood. XXXIXV. Vid ankomsten till Guilåfords jernvägsstation hyrde lord Hawkhurst ett åkdon och fortsatte sin resa till Starwood utan att stanna i staden. Han ville verkligen ej utsätta sig för möjligheten att bli igenkänd af någon, som kunde möta honom. Det var en kall och mulen dag, och earlen darrade af köld der han satt i sin pelsrock med uppslagen krage. Vägarne voro dåliga, och färden gick långsamt. Den korta februarieftermiddagen led mot sitt slut, då lord Hawkhurst slutligen åkte in genom de öppna portarne på Starwood.