Göteborgsposten – 9 oktober 1874, sida 1

Johan August Gripenstedt. En minnestockning. VII. (Forts. fr. n:r 231.) Under mer än ett sekel hade förhandlingar om on handelstraktat med Frankrike varit inledda under olika perioder, men alltjemt misslyckats, tills på Föster 1863, då frågan, efter enträgna framställningar af frih. Gripenstedt, återigen upptogs. Jemte de direkta fördelar, som de förenade rikenas handel och sjöfart kunde genom en handelsoch sjöfartstraktat med Frankrike beredas, fäste han stor vigt på denna traktat derföre, att om den kom till stånd, skulle vår egen tull-lagstiftning i liberal riktning vinna ökad sasthet och befrias från alla nämnvärda rubbningar i reaktionär syftning. Men han insåg ganska väl, att huru än traktaten blef uppgjord, skulle både den och han blifva föremål för de hätskaste anfall från protektionisterna. Konferenserna om traktaten började i december 1863 i Paris der de förenade rikenas ombud, jemte svensk-norske ministern frih. Adelsvärd, kommerserådet Willerding och byrächefen Bernboft hade instält sig. Förbandlingarne blefvo långvariga, äfven derföre, att i den mån de fortgingo, måste nya instruktioner meddelas; d. 14 febr. 1865 undertecknades ändtligen handelsoch sjöfartstraktaterna; de trädde i verkställighet och tilllämpning d. 15 april) Stormlöpningen mot handelstraktaten började här långt innan den blifvit afslutad; mot sjöfartstraktaten, som föga berörde protektionistintresset, riktades blott hugg i förbigående. Då traktaterna till ständerna vid 1865—66 årens riksdag öfverlemnades för att blifva godkända, remitterades de till bevillningsutskottet, hvilket då var så sammansatt, att protektionistintresset ansågs hafva öfvervigten. Etter en liflig och långvarig debatt i utskottets första afdelnirg blefvo också båda traktaterna afstyrkta med 9 röster mot 6. Under tre dagar diskuterades handelstraktaten i utskottets plenum, der beslutet blef (med 30 röster mot 17) att tillstyrka densammas antagande. Häri låg visserligen en seger för regeringen; men animositeten inom utskottet var likväl så stor, att vid tillstyrkandet fogades ett klander riktadt mot regeringen; det hette nemligen (efter tillstyrkandet) Åehuru de fördelar för landet, som man kunnat vänta och hoppas af en handelstraktat med Frankrike, icke kunna anses nöjaktigt vunna genom den nu afslutade, samt ehuru rikets ständer hade förväntat att den franska handelstraktaten blifvit underställd rikets ständers pröfning och godkännande, innan de bestämmelser, den innehäller, blifvit tillänpade. Med uttalandet af detta klander och under förhoppning att det skulle gillas af riksdagen, åsyftades att breda frih, Gripenstedt såsom finansminister ett politiskt nederlag af den beskaffenhet, att han genast skulle afgå och derigenom utsigterna för skyddssystemets återinförande vidgas. I samtliga riksstånden förekom traktatfrågan d. 8 februari 1866, således två månader ester den nya rikedagsordningens antagande. Motståndarne till representationsreformen i förening med protektionisterna hade väl användt tiden, för att om möjligt bereda ett afslag å förstnämnda fråga. Huru srihandelsfrågan, som utgjorde kärnpunkten i traktatfrågan, blifvit framstäld af motständarno, huru i första rummet finansministerna hela verksamhet på tull-lagstiftningsområdet blifvit af hans motståndare skildrad, framgår tydligast af de ord, hvarmed frib. Gripenstedt inledde sitt första tal på riddarhuset ofvannämnde dag. Den stund — yttrade han — efter hvilken jag mången gång har längtat, är nu ändtligen kommen. Då man, liksom jag, under åratal, från vissa håll varit ett ständigt föremål för klander; då man dervid tått uppbära beskyllningar, att hafva öfverträdt grundlagarne, att hafva missvårdat sitt lands intressen, att med ytlighet och lättsinne hafva skött ett ansvarsfullt kall, att för tillfredsställande af egen fåfänga eller maktlystnad hafva offrat hela samhällsklassers väl; och då detta klander äfven här fått ett förnyadt uttryck — då, m. h.! blir det ett behof, som hvar och en lär finna naturligt, att få uttala sina åsigter och få trädaffram inom skranket med sipa motständare — ickes på den öppna tummelplatsen för pas) Da frih. Gripenstedt längre fram i tiden ytt rade sig om traktaterna, underlät ban aldrig att framhålla den stora förtjenst om desamma som tillkom trih. Adelsvärd och hr Willerding. I mera intres serade och skickliga händer kunde de otta ömtäligunderhandlingarne icke blifvit anförtrodda. 1 Rn avfiekal nnnraenada