Göteborgsposten – 8 oktober 1874, sida 2

Då hon kom ner i den lägre förstugan, öppnades biblioteksdörren, och lord Hawkhurst kom resklädd ut med en bok i hand samt stod ansigte mot ansigte med henne. Hon drog sig artigt några steg tillbaka för att låta honom passera förbi. Han stod stilla liksom fasttrollad. Det var någonting i detta bleka intagande ansigte, som rörde hans hjerta. Nästan omedvetet tog han af sig hatten för henne och stannade med en vördnadsfull åtbörd för att låta henne gå vidare. Då hon gick, såg han efter henne med hatten ännu i hand. Då hon kom nära vestibulen, föll hennes lilla boa från halsen. Hon grep den i flykten och satte den åter i ordning, men på ett eller annat sätt råkade hon dervid att lösa upp den halskedja hon alltid bar med dess vidhängande rubinprydnad. Lord Hawkhurst såg den falla, men innan han kunde hinna att yttra något, hade Beryl trädt ut genom dörren och var försvunnen. Earlen skyndade fram och tog upp prydnaden. En enda blick derpå var tillräcklig för att hos honom väcka den djupaste sinnesrörelse. Han skyndade ut på gatan. Beryl var ej synlig, men en droska for neråt gatan, och han drog den slutsatsen, att hon åkte i den. — För sent! mumlade han. Hvad gjorde hon här? Jag måste veta det. Han stoppade halskedjen i sin ficka, gick tillbaka in och skyndade upp till mrs Conyers boudoir. Octavia bad honom stiga in. Hon gick honom till mötes, då hon trädt öfver tröskeln, cch henneg ansigte visade spår af etark sinnesrörelse. — Är det ni, mylord? utbrast hon verkligt orolig. Detta är en oväntad heder. Hon trodde, att Beryl omtalat sin historia för lorden. Men ett ögonblicks eftertanka sade henne, att hennes rival ej kunnat he tid att göra ett sådant meddelande, och hennes mod återkom. (Ferie)