Göteborgsposten – 8 oktober 1874, sida 2

Frän Utlandet. Det politiska mordet är en afskyvärd handling, och märkligt är att det nästan alltid leder till äterslag mot den, som anstiftat det. Telegrafen bringar oss nu underrättelsen, att den spanska tronkräfvaren Don Carlos, som sjelf låtit utföra mer än ett politiskt mord, nu å sin) sida varit utsatt för ett dylikt mordförsök, i det han under ett myteri bland hans egna soldater blef skjuten med en kula i underlifvet, så att hans lif sväfvar i fara. Det här varit något egendomligt att se, huru Madridtelegrammen, hvilka stå under dervarande regerings uppsigt, under någon tid städse haft att förtälja om splittring inom oarlisthären och äfven antydt tillvaro af vissa mystiska underhandlipgar. I detta slags strategi är den verkställande maktens chef i Spanien, marskalk Serrano, boudoire-marskalken nämnd, en mästare, hvilkens namn ofta nämnts på ett beklagligt sätt i samband med mordet på general Prim. För någon tid sedan läste vi, att Don Carlos krigsminister börjat iakttaga en viss misstro väckande hållning, och samtidigt erfore vi, att man i det carlietiska högqvarteret furnit sig nödsakad att föreskrifva skärpta bestämmelser mot sina egna officerare och soldater, hvilka förbjödos att aflägsna sig på mer än ett visst afständ från linierna; likaså ansåg man sig böra, för afvärjande af spionerier, befalla de å de olika jernvägsstationerna anstälde tjenstemän att icke heller aflägsna sig på mer än ett visst afstånd från sina resp. stationer. Dessa stränghetsåtgärder hafva naturligtvis framkallats deraf, att man inom carlisternas högqvarter kommit underfund med, att stämplingar bedrefvos. At hvad verkan denna tilldragelse kan blifva för carlismens sak kan pu ej beräknas, isynnerhet som endast de sparsammaste underrättelser föreligga. De i går ankomna tyska tidningarne hafva ännu ingenting närmare att meddela angående den öfverraskande underrättelsen om grefve von Arnims häktan ie. Ett telegram meddelar blott, att man hos honon funnit dertill berättigande papper och att hans häktning närmast föranledts deraf, att han på ett otillständigt och riksfarligt sätt begagnat sig af vigtiga statspapper, som han undansvillat. Våra läsaro känna, att grefve von Arnim anses för en af Preussens skickligaste diplomater, och han har städse användts i äfven de mest grannlagna uppdrag, säsom t. ex. i Rom straxt före och under det vaticanska kyrkomötet och i Paris efter fredens afslutande mellan Tyskland och Frankrike. På båda dessa platser drogo han och von Bismarck icke jomnt, emedan de båda äro män med snille och ha denna karakter, som en gång kom Gustaf I att utropa till erkebiskop Trolle: Min storhet och eder storhet kunna ej trifvas under samma tak. Spänningen mellan de båda statsmännen blef slutligen så stor, att Bismarck lyckades bos kejsar Wilhelm utverka grefvens återkallande från Paris och faktiska skiljande från den diplomatiska banan. Grefven har genom offentliggörandet af en del vigtiga diplomatiska upplysningar klargjort hos allmänheten sin egen ställning, och denna allmänhet har onekligen visat honom en sympati, som i viss mån inkräktat på furst Bismarcka nimbus. Denne sonares organ inom pressen har skummat at raseri öfver grofvens tilltag, hvilket framstälts som ohöfviskt för en preussisk embetsman och diplomat, och utlofvat en hämnd, hvilken tyckes nu ändtligen skola bringas till utöfniog. Den närmaste anledningen härtill är väl den att grefve v. Arnim icke gjort någon hemlighet af, att ban skulle låta invälja sig i tyska riksdagen och der söka att bilda ett oppositionsparti, hvilket skulle med all makt bekämpa en viss riktning i furst Bismarcks politik. Grefven bade inköpt ett stort Berlinblad för att hafva ett organ inom pressen, och dertill ett som anses vara kejsar Wilhelms frukostblad och åtnjuter hans synnerliga gunst. Allt detta innebar faran af stormiga uppträden, af hvilka tvifvelsutan det katolska partiet skulle kunna med fördel begagna sig. Det är; bättre att stämma i bäcken, än i ån, tänkte Bismarck, och så utverkade han af domstolen tillåtelse att låts anställa undersökning i grefvens boning under ofvan föregifna skäl, hvilken undersökning återigen ledt till grefvens häktande, så att riksdagen nu kan sammanträda utan att behöfva störas af denna misshagliga personnage. Rättegången mot grefven kommer väl att vara ungetär så länge som riksdagens session varar; derpå blir ban antagligen frigifven, men med en tumskruf som gör honom försigtigare. Arnimska slägten är andryg och uppfyld af feodala grundsateer, så att denna grefvens kamp mot Bismarck egentligen blott är en ny phas af en gammal historia. Märkligast är Ranske Bismarcks energiska beslut att skrida till bäktniogsåtgärden, hvilken ovilkorligen kommer att medföra en hel syndaflod af bläckulgjutelser och måste i Tyskland ha väckt en oerhörd sensation, ty vördnaden för det aristokratieka namnet och den byråkratiska samhällsställningen är der ännu djup. Från Tyskland skrifves i öfrigt, att den nye vikarien Bank i Xions, som tillsats 3 AAA ETT TT