Göteborgsposten – 7 oktober 1874, sida 1

jag derföro försumma att göra min? Skall ej Gud straffa mig, om Dane kommer på villovägar? Jag lofvade att älska och hedra och lyda honom, till dess döden skiljer oss åt. Jag trodde honom vara död och mig fri från detta löfte. Men han är ej död. Är jag då fri från löftet? Jag fruktar att jag icke är det. Han älskar mig fortfarande. Han skall återkomma till mig. Och om han gör det — hennes ansigte blef vid tanken härpå blekare — måste jog komma tillbaka till honom! Det är min pligt, oh min Gud!