Göteborgsposten – 2 oktober 1874, sida 2

—jä—ä—ää ——— —— —— —— ven hennes juveler äro der, och ni skall i likhet med mig inse, att hennes flykt blott var en ingifvelse under feberyrseln. Kom! Desmond reste sig upp och tog en lampa på bordet samt gick upp för trapporna, Han hade i fickan nyckeln till Beryls rum, låste upp dörren till detsamma och bad Sbervald stiga in, Kappsäckarne voro nästan fullpackade för den tillämnade resan, och ej ett klädesplagg hade blifvit taget ur dem. Det var omöjligt att motstå den öfvertygelsen, att hon, då bon smög sig ut, haft för afsigt att gå mot döden. — Är hennes börs borta? frågade lagkarlen. — Den ligger på bordet, tom, sade Desmond. Sherwald undersökte den tomma börsen och vandrade omkring i rummet samt undersökte de olika föremålen der. Han kom till det öppna skrin, der juvelerna lågo, och sedan han begärt tillåtelse dertill, granskade han det lilla juvelförrådet. så Det dyrbaraste smycket var en halskedja af guld med en diamantinfattning för hvarje länk. Spännet var infattadt med en större ädelsten af renaste vatten. Han vände det på alla sidor och sökte upptäcka någon inskription, men fann ingen. Desmond märkte ej hans granskning, ty han hade betäckt ansigtet med sina händer. — Var detta en gåfva till mrs Desmond af er, sir? frågade Sherwald slutligen, under det han höll halskedjan i sin hand. Desmond spratt till och såg upp samt skakade på hufvudet. — Jag har aldrig sett det förr, sade han och förde åter upp händerna framför ansigtet. — Vill ni låna mig detta smycke på ett par dagar? frågade lagkarlen ifrigt. Jag skall snart återlemna det. Desmond nickade bifall. Shervald lade in halskedjan i en bit papner och stoppade den i fickan. De återvände derefter till Desmonds