Göteborgsposten – 2 oktober 1874, sida 1

hvarutaf de kunna ha så mycket att lära. Vår konstindustri hemma i Sverige står, uppriktigt taladt, aldeles för jeommerligt lågt, och äfven sådana föremål, som kunna öfver hötvan beundras, skulle neppeligen här klasseras mer än i de lägsta afdelningarne. Paris är, under hvad förhållande som helst, det rätta stället att göra studier i denna väg, men det är isynnerhet nu medan denna utställning ännu några veckor hålles öppen, som man kan få en samlad öfverblick öfver den högre industriens ståndpunkt och med lätt möda ivtränga i en stor mängd detaljer, som man eljest med mycken svårighet och tidspillan skulle behöfva söka på vidt åtskilda ställen. Slutligen har man också en trädgårdsutställning af högst remarkabel art i den lilla vackra staden Sceaux belägen en half timmas väg pr jernbana söder om Paris. Man skulle ha svårt att finna en lämpligare plats för en trädgårdeutställning än Sceaux, som ligger, hela staden, likasom inbäddad i en ofantlig trädgård. Expositionen är i sitt slag enat de fullständigast och vackrast ordnade, som jag haft tillfälle att se. Vid inträdet deruti på begge sidorna om den stora hufvudalln i parken möter man först fruktträden och längre fram sådana produkter, som höra till skogsskötseln, hvarefter en stor rotunda är egnad åt frukter och dekorationsväxter. Der finnas samlingar af desertfrukter, som upptaga icke mindre än 350 varieteter af päron och 75 af äpplen! De franska päronen hätda sitt verldsrykte, och man observerar deribland sådana stora som barnhufvuden. Men den franska pomona, om den kan uthärda jemförelse med den svenska, hvilket jag till och med betviflar, öfvergår den åtminstone icke, och jag har bland annat fåfängt sökt någonting motsvarande vår klara astrakan. Från ett enda, mycket berömdt trädgårdsetablissement i Bourg-le-Reine (detsamma som lemnat den nyssnämnda fruktsamlingen) förekommer också en samling drufvor, omfattande 120 varieteter! Äfven utställningen af dekorationsväxter och blommor från samma ställe är icke mindre anmärkningsvärd, och jag har bland annat aidrig någonsin förr skådat en sådan samling cacter. I parken utanför rotundan är utställningen af köksväxter och grönsaker anordnad ända itrån den mest gigantiska pumpan till den aldra minsta lilla rädisa, och slutligen befinner sig blomsterutställningen under ett stort tält längst in i parken. Maken till den samling rosor, som här förekommer, torde neppeligen någonsin ha varit skådad. En annan samling, den af geranier, är och så ytterst talrik och högst-kuriös för de nya benämningar som de särskilda arterna erhållit och hvilka för visso icke förskrifva sig från Linn. En geranium president Thiers är placerad bredvid en marskalk Vaillant, en Victor Hugo bredvid en Sant-Pere, under det, att Lnae tårrible blandar sina blad med Monsieur Venillot, Gambetta blomstrar vid sidan af Å)homme de Metz-, och kojsarinnan Engånie doftar sida vid sida med Madame Benoiton. Utställaren synes i allmänhet vara något radikal af sig, såsom jag också anmärkte tör honom och han icke förnekade. Och i sammanhang dermed trakterade han mig med en Victor Hugo och en anckdot. Det var två politiska vänner och tillika personliga vänner, af hvilka den ene kom och lånade pengar af den andre. Långifvaren är mycket rik och en man af principer, som begagnar västar å la Robespierre och daterar sina bref, i st. f. 1874, år 83 af Republiken. Den andre fick låna de några hundra francs, som han begärde, — men hör på, sade långifvaren, eftersom du är säker på att kunna betala igen dem på en viss dag, så kan du ge mig en vexel på summan. Behöfver jag sedan möjligen pengar sjelf, så kan jag skaffa mig derpå. Den andre lofvade att sända honom en sådan dagen derpå, sedan han skaffat sig en blankett, och gjorde så också mycket riktigt. Men den som blef flat var fordriogsegarev, när han öppnade den och läste: Den 15 Nivöse år 83 skall jag betala Åc. Fordringsegaren kan naturligtvis aldrig utkräfva genom lagen en så stiliserad vexel, man hans republikanska grundsatser hindra honom också att göra anmärkning deröfver.