Göteborgsposten – 1 oktober 1874, sida 1

— —— ä— ——— —— Den irländska qvinnan, som hade ett godt hjerta, fattade stort intresse för sin gäst, beundrade hennes skönhet, beklagade hennes öfvergifna belägenhet och gaf henne slutligen tillåtelse till att genast taga det lilla rummet i besittning. Beryl dröjde ej med att begagna sig af tillåtelsen och gick genast till hvila. Hon sof djupt i flera timmar. Hon var så uttröttad, att hon ej drömde. Hjerna och muskler voro lika trötta och försjönko i en dödlig hvila. Det var långt lidet på eftermiddagen, då hon vaknade. Hon steg upp och gjorde sin toilette så godt hon kunde, slätande ut håret med händerna. Ljudet af hennes rörelser måste ha trävgt fram till lyssnande öron, ty hennes enkla toilette var knappt gjord förr än miss Cavanagh knackade på hennes dörr. — Era saker äro ej komna, miss Star, sade värdinnan efter några förutgående anmärkningar. Har ni sagt till, att åe skola skickas hit? — Jag har inga saker. Jag har förlorat allt, som jag hade, sade Beryl; det vill säga, att jag lemnat det efter mig. Ä — Ni borde skicka efter det genast, sade miss Cavanagh. Naturligtris har ni toilettesaker och linne med er? — Jag har ingenting, sade Beryl rodnande — iogenting mer än det jag går i. ; Miss Cavanagh såg förvånad ut, men yttrade ingen anmärkning, ehuru hon med sin lifliga inbillningskraft gjorde inom sig upp en hel mängd förklaringar öfver Beryls öfvergifna och utblottade tillstånd. — Ni skall behöfva toilettesaker, sade värdinnan. Jag ämnar mig straxt ut, och om ni vill; skall jag köpa sådana åt er. Beryl antog tillbudet och lomnade miss Cavanagh en half-sovereign till det föreslagna inköpet, Hon bad äfven