Kristiania d. 26 sept. Som jag förut haft den äran att meddela, började den allmänna meningens påtryckning för att få 250:de årsdagen at Kristianias grundläggning firad att besvära vår kommunalstyrelse, som redan hade beslutat att icke fira denna dag, utan att öfverlemna detta åt de enskilda korporationerna hvar i sin krets, och resultatet har nu blifvit, att magistraten och Formandskabet med några vackra ord hafva föreslagit vår högsta kommunalmyndighet, Representantskabot, att bevilja 12,000 sp. af stadskassan för anskaffande af en bronsstaty af konung Kristian IV, vår hufvudstads grundläggare, hvilket anslag skulle uppföras på utgiftsbudgeten med det obetydliga beloppet af 600 sp. om året, till dess samman blefve full. Man kan knapt föreställa sig, hvilken meningsskiljaktighet och till en del ätven våldsamma utgjutelser detta förslag har framkallat. Det är förunderligt, att partilidelserna i en så oskyldig sak, som icke har något alls med politiken att göra, skola framträda i så många olika skiftningar. Ett kälkborgerligt parti, som icke har någon känsla alle, för hvad som innebär någon lyftning här i lifvet, är rasande öfver, att stadens fäder understå sig att bevilja pengar ur borgarnes fickor för någonting så onyttigt som en staty på en offentlig plats. Detta parti skall ställa till ett möte i Ärbetareföreningens lokal för att bringa till stånd en högtidlig protest mot Formandsekabets tilltag. Oppositionspartiot mot regeringen och mot all myndighet här i landet uttalar sig i Dagbladetsålunda: Man bör kunna hoppas, att Kepresentantskabet skall rädda Formandskabet från att åstadkomma öfver sig sjelf ett eå litet smickrande minne som bilden af Oldenburgaren med den stora magen. De oldenburgska kungarna är en bedröflig rad af 2— —