Göteborgsposten – 25 september 1874, sida 2

vattnet utpumpadt ur densamma, så att man kunde se fartygets botten. Ängfartyget har under den tid det varit liggande vid dockvarfvet sedan det uppbogserades hit från Norrköpings skärgärd, der det varit i sjunket tillständ kantradt under loppet af 10 månader, besökts dagligen af en mängd personer, som tagit fartyget i betraktande. Och i sanning har det lönat mödan att aflågga ett besök ombord och ån mera nu, då det kan skädas ej allenast öfver allt inombords, utan äfven under dess botten. Bland de besökande hafva i synnerhet ingeniörer och andra sakkunniga oförtydbart uttryckt sin beundran öfver det jättelika arbete, som af bergningsångfartygen Neptun och Poseidon erfordrats för att resa denna koloss, ett arbete, hittills det vackraste och märkvärdigaste inom Östersjön. Det har gifvits exempel på, att flere engelska ingeniörer redan vid sitt besök å det ställe vid Ormöarne i Norrköpings skärgård, der arbetet utfördes, uttryckligen fält det omdöme, att fartyget omöjligen kunde upptagas, i anseende till det oerhörda vattentryck, som å alla punkter verkade på fartygets däck. Vi hafva förut under fortgången af detta arbete, som räckt allt sedan våren detta år, några gånger omnämt detsamma, de hjelpmedel, som erfordrades dertill, och de ofantliga svårigheter, i förening med de betydliga uppoffringar, som härvid måste bekämpas, och tillägga nu, då arbetet är fullbordadt, att den sammanlagda tyngden af det 230 fot långa och 28 fot breda fartyget med innehafvande last af omkring 1400 tons jernvägsmateriel, som skulle lyftas, uppgick till den aktningsvärda siffran af 40,8000 ceniner; och man kan göra sig en föreställning om det oerhörda vattentrycket emot fartygets däck, då detta fryck varit 120 ctr pr fot, om man tänker sig fartygets corpus från fören till aktern indelad i tvärskeppssektioner om en fot hvardera. Hvad som gjort arbetet vid upptagningen än mera beaktansvärdt är, att fartyget låg så illa till, som det gerna kunde, eller så härdt kantradt, med endast masterna syuliga ofvan vattnet, att dessa knapt hade 22 graders lutningsvinkel emot vattenytan, såluada nästan ett undervattensarbete. Der fartyget nu ligger i torrdockan, erbjuder det i sanning ett intressant studium. Att detsamma, knapt 3 år gammalt, är ovanligt starkt bygdt, kan man sluta deraf, att hela dess form från fören till aktern ej det ringaste förändrats eller gifvit sig under så lång tid med full last inne. Detta skulle ej heller varit händelsen, om det ej varit soljdt bygdt, hvilket nogsamt de täta spanten utvisa. Afven fartygets 90 hästkrafters starka maskineri är nästan alldeles oskadadt. Den tillfälligheten att det lerblandade vattnet afsatt ett slags slam öfver maskindelarne, som, borttorkadt, visade att detta bevarat delarne från rost, var ganska lyckligt för fartygets kommande reparation. Masterna och en del af tacklingen kunna äfven begagnas. Deremot är det däcket och en stor del af öfverbygnaden, som erfordras nytt. Men det är just detta däck, som företer många egendomligheter. Ungefär midskepps kring storluckan har vattentrycket inböjt detsamma till en oformligt stor, hvad man-kallar, konkav häla, men däcket har dervid ej brustit. Deremot har akterdäcket fullkomligt intryckts och brustit tvärs öfver från ena sidan till den andra, såsom en bomb träffat detsamma och kreverat. Hvad fartygets botten beträffar, så är den jemförelsevis obetydligt skadad. På babords sida, deu sida på hvilken fartyget legat kantradt, finnas tre bucklor, hvaraf den ena med någon läcka. På styrbords sidan är den egentliga läckan efter fartygets första påstötning, der på ett ställe synes en remna om en halt alns längd i en inkrossad plåt. På ett par andra ställen å denna sida synas äfven ett par krossade ställen. Hela fasta kölen är alldeles oskadad, med undantag af en obetydlighet vid förstäfvens slut. Omkring 10 å 11 plåtar behöfva med nya ersättas. Arbetet med fariygets iständsättning antages kunna ske på 2 å 21 månad eller lagom till omkring jaltiden, i den håndelse de nya egarne önska att få fartyget utrustadt och färdigt härifrån till denna tid. Såsom bekant, är nu detta kolossala ångfartyg svensk egendom, och kommer det sannolikt att blifva en prydnad för vår förut så stora handels-ångbåtsflotta. Slutligen förtjenar omnämnas, att utan konsul Lilliewalchs energi och trogna fasthållande vid sin id — planen för och arbetssättet vid fartygets rensning har helt och hållet utgått från honom — skulle ej en synnerligen dyrbar egendom så väl i fartyg som last hafva blifvit räddad.