Göteborgsposten – 25 september 1874, sida 2

vinnan af Hawkhurst — dottern till min dyre gamle vän! — Men, mylord, jag försäkrar er — — Jag vill ej höra någon försäkran, afbröt earlen häftigt. Ni må urskulda er för mrs Conyers; men jag vill ej höra ett ord till i detta ämne, om det ej är ett beklagande af ert förolämpande uppförande. Lagkarlens tunna ansigte började äfven blossa. — Mylord, sade han lugnt, jag har omtalat denna sak för er af pligtkänsla, ej emedan jag önskade att upptända er harm mot denna qvinna utan orsak. Jag kan ej taga tillbaka ett ord af hvad jag sagt. Hon lyssnade med afsigt vid er dörr. Om jag någonsin kunnat läsa brottslighet i ett ansigte, läste jag den i hennes. Hon är en slug, beräknande qvinna, utan grundsatser. Jag upprepar det, och jag skall vidhålla min åsigt, hvad som än må hända. Hon har uppgjort vissa egna planer, som en dag torde komma i ljuset. Ni har godheten tala om mina trogna tjenster. Ja, jag har tjenat er troget i många år, men det ser ut som om all min trohet och min långa tjenstetid ej gällde något. Jag skall ej urskulda mig hos mrs Conyers. Jag kan endast bedja, att ni vill hålla era ögon öppna och sjelf studera hennes karakter. Ni skall finna, att den der låga pannan döljer en slug, beräknande hjerna. Earlens vrede uppblossade — han råkade i verkligt raseri. Sherwald reste sig upp och uthärdade stormen med största lugn. Lord Hawkhurst blef allt mer och mer ursinnig, och slutligen befallde han Sherwald lemna huset. Lagkarlen gjorde en bugning och lemnade rummet långsamt, och med fullkomligt lugn. Då han hunnit ut genom dörren, stannade han ett ögonblick och såg flera tjenare samlade i grupper i förstugan ofsanför trappan bleka och förskräckta. De hade