Göteborgsposten – 25 september 1874, sida 1

———— —— det. Om ni kan bevilja mig en halstimma eller så nu, skall jag med nöje mottaga era föreskrifter i berörde hänseende. Eller om ni vill utsätta en tid, som passar er bättre, skall jag åter infinna mig hos er. — Det är så godt att vi afgöra saken nu, sade lord Hawkhurst med köld. Jag ämnar ej lagligen förbinda mig till utbetalande af någon viss årlig summa åt Conera. Han skall bli min arfvinge — det är afgjordt. Jag skall aldrig gifta om mig. Mitt testamente är uppsatt till förmån för honom. Jag skall behandla honom som om han vore min son — gifva honom tusen pund om året ur min egen börs. Med det, som han redan sjelf eger, skall han på det sättet bli oberoende af sin hustrus förmögenhet. Men jag bryr mig ej om att binda mig genom något lagenligt kontrakt. Mitt ord är så godt som ett kontrakt, Mr Sherwald hade tagit plats nära earlen, som åter salt sig. Lagkarlen var allvarsam och bekymrad. Han visste knappt, huru han skulle inleda samtalet på det ämne, som låg honom om hjertat. Earlens min uppmuntrade ej till något förtroende; den var kall och ovanligt högdragen. För att vinna tid och om möjligt framkalla den vanliga hjertligheten från earlens sida, inlät sig mr Sherwald på ett annat ämne. — Apropå, mylord, sade han, vi talade i går om er unge slägting Desmond, som bär ett eget familjenamn och med detsamma eger många af de egenskaper, som utmärkt er ätt. Han tyckes verkligen vara en mycket ädel ung man med en vilja lika kraftig och beslutsam som er egen. Jag tror att ni nämnde, att har endast eger en inkomst af tvåhundra pund om året. Har jag misstagit mig? — Nej, det är allt hvad han eger, svarade earlen; och ändock sade han mig, att han i några år lefvat på hälften af sin inkomst och har en besparing af femhundra pund insatt i banken.