Göteborgsposten – 24 september 1874, sida 2

— —— —— — — — Conyers svarade ej, och Octavia satt sedan tyst tills de uppnådde lord Hawkhursts hus vid Park-lane. De stego ur och gingo upp till sina enskilda rum. Octavia gick ia i sin boudoir och Conyers skulle gerna ha velat gå in i sit toiletterum, om hon ej i en befallande ton tillsagt honom att komma in i hennes rum. Han lydde utan att yttra något. — Stäng dörren, befallde hon. Min kammarjungfru är lyckligtvis ej här! Sitt ner, Rollyn. Tror ni, att ni har bedragit mig i dag? Conyers satte sig. — Bedregit er! upprepade han. Hvari skulle jag försöka att bedraga er? — Ni var ej mer sjuk än jag i vagnen! sade Octavia i det hon kastade hatt och handskar på sitt piano. Men ni var nära dödsskrämd. Försök ej att neka till det. Ni blef som förvandlad till sten, då ni fick se Noble Desmond och den der flickan framför kyrkan. Hvem var hon? — Huru skulle jag veta det? sade Conyers. — Ni vet det. Ni har sett henne förr. Jag såg den blick hon gaf er, och jag vet, att då ni lemnade Bondestreet, gick ni tillbaka till den der kyrkan. Jag var på väg tillbaka dit för att förvissa mig om saken, då jag mötte er. Är Desmond gift? — Jag förmodar det. Jag försäkrar er att jag ej gick tillbaka till kyrkan. Om ni blir svartsjuk, Octavia, så är det allt som erfordras för att göra lifvet odrägligt för mig. — Ni har en hemlighet, och den är förenad med Desmonds hustru, förklarade Octavia. Jag ämnar utforska den. Jag skall söka reda på hans adress och besöka henne. CForts.)