Göteborgsposten – 23 september 1874, sida 2

infinna sig hos sin hyresgäst för att fråga, hvad detta hade ett betyda. Hon fann Beryl profvande den nyligen inköpta bröllopsdrägten och blef stående liksom fastväxt af förvåning. — Ursäkta mig, miss, sade hon slutligen i kall ton, men som det är så ovanligt att ni kommer hem vid denna tid på dagen, har jag haft den djerfheten att komma upp för att se, om ni befunne er väl. Jag ber er ursäkta min näsvishet. — Det är ingen näsvishet, sade Beryl vänligt. Var god sitt ner, mrs Margle. Jag profvar blott en ny klädning och är alls icke sjuk. — Det gläder mig att höra, miss Star, sade mrs Margle med samma köld. Er klädning är utmärkt vscker och passande för en rik dame. Med blott tjugo shillings i veckan skulle ni naturligtvis ej kunnat köpa en sådan. Mrs Ryan måste ha heft ett märkvärdigt anfall af frikostighet för att gifva er en present af en så dyrbar drägt som denna. — Mrs Ryan har ej gifvit mig den, sade Beryl rodpande. Jag har köpt den för egna penningar och för ett ärskildt ändamål. Jag har lemnat min plats hos mrs Ryan. — Verkligen! Och ni her fått en annan och bättre kanhända? — Ja, sade Beryl skrattande och rodnande. Jag hade ej ämnat vara den första att förkunna det för er, mrs Margle, men — jag ämnar gifta mig. — Gifta er! Bevars väl! Och med hvem, om jag får vara djerf nog att fråga? — Med mr Desmond, sade Beryl allvarligt. Han framställde sitt anbud i går afton, då han kom för att möta mig, och i dag på morgonen bad mr Desmond, att jag skulle lemna min plats hos mrs Ryan. Detta skall blifva min bröllopsklädning. — Aldrig har jag kunnat-tänka mig något sådant!