Göteborgsposten – 23 september 1874, sida 2

kusken köra till Oxford-street. Jag skall säga honom, när han skall stanna. Desmond uppfyllde hennes önskan och deras vägar skildes. Innan Beryl denna morgon lemnade mrs Margles hus, hade hon beslutat att skaffa sig en billigare bostad, innan hon återvände på aftonen. Hon hade användt en stor del af de penningar, hon haft qvar efter försäljningen af sina smycken i Gendve, och var i behof af skodon och handskar. Hon hade stoppat i fickan några af sin mors juveler, bland annat en diamantbrosch, i afsigt att försälja dem. Hennes teslut att afyttra dem var fortsarande oförändradt. Hon hade sin dryga andel af qvinlig stolthet. Det torde ihågkommas, att bon ej bibehållit någon af de klädespersedlar Conyers köpt åt henne. — Jag vill i morgon taga mig så fördelaktigt ut som möjligt, tänkte hon. Det går ej an att jag visar mig för Noble i dessa hvardagskläder, som blifvit inköpta med min onkels penningar. Jag skall skaffa mig en passande utstyrsel, på det han ej må behöfva blygas för mig. Jag måste sälja min mors juveler, men de kläder jag skall köpa skola synas mig vara en gåfva från henne, och jag skall ändock hafva qvar hennes halskedja och rubinsmycke. Hon lät kusken stanna vid en juvelerarebutik och steg ur der. Den brosch hon bjöd ut var värd mer än hundra pund. Hon erhöll sextio pund för den, på samma gång juveleraren förklarade, att det ej var hans vana att köpa juveler i andra hand, men att han ville göra ett undantag till förmån för henne. Med dessa penningar i hand tyck:o Beryl sig nästan vara rik. Hon köpte sig två omgångar mycket vackra underklädningar, hufvudbonader, en bröllopsklädning och en resdrägt samt återvände derefter hem. Beryls ankomst hem i droska och med stora paketer uppväckte mycken förvåning. Mrs Margle dröjde ej att