Göteborgsposten – 19 september 1874, sida 1

Å Ffr7 fF ner Veckokrönika. Det höstnar till. — Värginie och Magda. — Till de stränga. — Från Nya Teatern. — Recett för skådespelarnes hem. — Två soirber. — Musikföreningens konserter. — Ny konsertmästare. — Ett önskningsmål uppnådt. — Ett konstverk. — Dansk giftermålshistoria. — Ahlstrandiader. — Anekdot. Det tjuter i bmtarno, regnet piskar på fönsterrutorna, mattorna synas, och på gårdarne uppenbara gig dessa, under stundom i hardt när paradisisk drägt framträdande personligheter, hvilka benämnas vodsågare. Kort sagdt, hösten är kommen och vintern är i antågande.... Nu är rätta tiden för de offentliga nöjena, framför allt för teatrarne, att göra goda affärer, och de göra det både här och annorstädes. Vår Circus Låonard står tom och tyst, men-i Helsingfors — vi ha det af ett ögonvittne — strö finnar och ryssar i broderlig förening blommor och guld för den förtjusande Virginies fötter. I Upsala håller Magda v. Doleke som bäst på att kollra bort det unga Sverige. Denna i så många hänseenden högt begåfvade skådespelerska har eljost råkat ut för ett missöde, som visserligen annars icke hör till sällsyntheterna inom den besynnerliga verld, der den nyckfallaste af alla despoter: toaterkritiken, svänger den trollapira, som ofta röjer Bitt ursprung från det skarpa stålet, men kanske ännu oftare från vingarne af den märkvärdiga fågel, som en gång räddade Capitolium och som till belöning derför nu som bäst af de grymma monniskorna gödes och födes för att offra sitt lif — äfven för recensenterna! — den tionde eller elfte nästkommande november... Ettor sin i allo glänsande sejour häretädes har nemligen fröken v. Dolcke vid återkomston till hufvudstaden blifvit temligen hårdhändt behandlad af tidningspressen; en och annan skribent af det slaget, som doppar sin smutsstinkande penna i det gemena pöbelspråkets giftpölar, har till och med om henne ytrat sig i ett språk, som sjelfva gardistkrogens befolkning skulle anse för ohyfsadt... Hvad mera! Denna skådespelerska har bär vid låg endast träffats af samma öde, som ej sällan beskäres dem, hvilka rönt framgång i rikets andra stad, hvars utveckling både i den ena och den andra riktningen städse varit en nagel i ögat på den första. Exempelvis erinra vi endast om det skoningslösa sätt, hvarpå en af kungliga dramatiska teaterns förnämsta qvinliga prydnader behandlades etter den första roll, hon utförde å nämde teater vid återkomsten från en triumfrik teatersäsong i Göteborg. : Den unge, ystre Richelieu har änun en gång öfvat sina små tjufpojkestreck på vår scen, M:ll Miborg utför nu mera denna roll på ett sätt, som oemotståndligt rycker åskådaren med sig, den sinhet och elegans, som utmärka ädlingen, komma nu till sin fulla rätt och hela framställningen kan räknas som en af de bästa, denna unga, flitiga, stadigt framåt gående skådespolerska här åstadkommit. Drillåns operett, också en gammal bekant, har ännu ej förlorat ein stora förmåga att roa och hr Ringh förtjenar allt erkännande för det sjelfständiga, efterbärmningstfria, men ändå mycket roande sätt, hvarpå ban ätergifver Dtillåns tacksamma roll. I går afton gingo tvänne nyheter för säsongen öfver tiljan: Arfvet efter kusin Rocambole och Herr Hummers 73 öre. Samma stycken gifvas i morgon. Um måndag uppförea den outslitliga offenbacharen Frihetsbröderna till förmån för de sceniska artisternas hem. Det vackra ändamålet skall utan tvifvel denna afton bidraga till att fylla salongen med glada beundrarinnor och beundrare at Fiorella, Fragoletto, Montedafior, Pietro, Trascapatrullo, och hvad de nu allt heta dessa nästan klassiska -vordna foster af det galna, uppsluppna skämtet. En lis a för öfverbetalning finnes framlagd i teaterns biljettkontor. , En munter afton beredes äfven dam, hvilka i dag vilja infinna sig å Mindre Teatern, der en af Åhmanska sällskapets bästa och mest använda förmågor, m:ll Amanda Rylander anordnat en soire. Programmet upptager tre glada stycken: Kärlekens tyranni, Den hvita halsduken och En liten satunge. I det första och sista stycket har soirågifverskan .ett par af sina glansroller och i den mellerata utföres Octaves roll af hr Vagner och Agathes af m:ll Wiborg. Vi tro oss desto mindre behöfva Åpuska för detta tillfälle att egna en väl förtjent hyllning åt en redbar och aktningavärd talang som, efter hvad vi sörrummit, ett stort antal biljetter redan på förhand blifvit disponeradt. Detta är äfven fallet mad en andra soir, som nästa tisdag gifves å samma teater. Det är en annan medlem af Åhmanska sällskapet, m:ll Wilhelmina Arenander, som härmed tager afsked af allmänheten, i det hon nemligen inom kort går att utbyta Thalias. under stundom helt visst tungt tryckande fjettrar mot ke FER 1141 1.