Göteborgsposten – 18 september 1874, sida 2

hufvudsakligen af matvaror, öl, porter, champagne 0. s. v. Vid skallgångarne i skogarne omkring Ma köping hafva anträflats åtskilliga saker, som måjligen kunna gifva några upplysningar om de bofvar, som föröfvat stölderna och morden. Misstankarne mot Stark vinna i sannolikhet af åtskilliga omständigheter, såsom att ban varit sedd flera gånger i närheten af mordstället under de föregående dagarne mel yxa och knyte, som han vid häktningen innehade ; att björkruskan, hvarmed mördarne skylt sig, var huggen med yxa, hvarföre både ruskan och stubben äro tillvaratagna, för att med Starks yxa jemföras; att länsmannen funnit, det han gått en helt annan väg än han uppgifvit o. s. v. Ytterligare flera kringstrykande personer hafva tagits i förvar och hitskickats. En II-årig mörderska. I dessa tider, då snart sagdt från alla landsändar ingå underrättelser om brott af mångfaldiga slag, torde man ba hunnit att blifva så härdad, att man svårligen mera förvånar sig öfver något. Nedanstående, som meddelas i Westmanlands läns tidning, torde dock vara egnadt att komma håren att resa sig på ens hufvud, då bjeltinnan i det upprörande dramat är en flicka på elfva år. Tidningen berättar: D. 20 sist). aug. afled utan föregången sjukdom och under Öräldrarnes frånvaro torparen K. E. Erikssons å Gräna egor i Harakers socken 9 månaders gamla gossebarn Karl Viktor samt d. 1 d:s, under enahanda förhållanden, Erikssons ett andra barn gossen Erik Wilbelm, 3 år gammal. Vid i anledning häraf af länsmannen i orten anstäld polisundersökning erkände, eburu efter långvarigt nekande, 11-åriga flickan Augusta Maria Holmström, syster till torparen Erikssons hustru och sedan någon tid anstäld hos makarne Eriksson såsom biträde vid barnens skötsel, att hon, för att blifva befriad från tillsynen af barnen och för att åter få komma bem till sin i Haraker socken boende fader, under det Eriksson med hustru voro från hemmet aflägsnade, qvält barnen genom att med händerna tilltäppa barnens mun och näsa. Vid afläggandet af sin bekännelse visade den unga brottslingen ej ringaste tecken till ånger öfver brottet.