Göteborgsposten – 18 september 1874, sida 2

eget rum med ett uttryck af förtviflan i sina hårda svarta ögon. — Obh, huru olycklig har jag ej varit! mumlade hon. Att jag skulle väcka denne mans misstanka mot mig! Han skall ej släppa mig ur sigte förr än han uppdagat hemligheten af min onkels tillvaro och tillämnade återkomst. Hvad verkan skall det ha på earlen? Lord Hawkhurst töraktar allt, som kan kallas vanhederligt. Att upptäcka, att jag lyssnade till hans ssmtal med lagkarlen — att jag gör upp mina beräkningar på hans död —skall kunna ha till följd, att han kör både mig och Rollyn ur huset. Hvad kan jag göra? Huru skall jag kunna tillintetgöra lagkarlens elaka afsigter? Huru skall jag kunna rädda mig från den fattigdom och vanära, som hota mig; huru skall jag kunna göra mig förvissad om Hawkhurstska arfvet? XXV. Uppfylld af oro öfver att ha blifvit upptäckt såsom lyssnare af lord Hawkhursts skarysinnige lagkarl, inträdde Octavia Conyers i sin boudoir. Brasan i kaminen spred sitt rödaktiga sken långt ut på golfmattan. Ett dussin vaxljus brunno i den greniga kandelabern på kaminen, men deras milda sken trängde med svårighet fram till skuggorna i de aflägsnare hörnen af rummet. Octavia gick öfver golfvet och ställde sig på kaminmatten utan att ens kasta en blick omkring sig i rummet. Hon lät ena handen hvila mot kaminafsatsen och sänkte sitt hufvud mot den med en lång suck. — Ni integer en mycket dramatisk ställning. Öfvar ni er för att beträda tiljan? frågade en stämma, som hon igenkände för att vara sin onkels. Octavia såg hastigt upp. Mr Callender satt i en stor länstol utom ljuscirkeln och betraktade henne med en stadig blick.