Göteborgsposten – 18 september 1874, sida 2

— Ja, jag är mrs Conyers, svarade Octavia, i det hor försökte återvinna sin sjelfbeherrskning. Jeg gick nyss in i musikrummet för att se efter ett nothäfte; men ljusen äro utburna, och jag kunde ej finna det. Hvem är ni, sir? Mr Sherwald smålog åt den klumpiga ursäkten. Det sält, hvarpå hon sett ut genom dörren, var ett tillräckligt bevis på hennes brottslighet. Det låg fortfarande ett uttryck af förfäran i hennes ögon, och hennes ansigte var blekt och oroligt i trots af hennes bemödande att synas lugn och obesvärad. — Jag är mr Sherwald, lord Hawkhursts lagkarl, sade han vördnadsfullt men med en blick, som öfvertygade henne om, att han ej trodde på hennes förebäranden, utan att han åtminstone till en del kände hennes rätta kerakter. Förlåt mig för min skenbara påflugenbet. Jag har varit innesluten hela aftonen med mylord, och i första ögonblicket trodde jag ej annat, än att vårt samtal haft ett hemligt vittne. Ännu en gång beder jag er ursäkta. God afton. Efter en bugning återvände han till biblioteksdörren, passerade den, steg ner för trapporna och lemnade åter huset. — Jog kan cj återse earlen i afton, tänkte han; jag är ej tillräckligt lugn. Han bör veta sanningen. Skall jeg säga honom den? Denna qvinna bedrifver något hemlighetsmakeri. Hvad är det? Hvarföre skulle hon lyssna? Hon är sjelf arftagerska och har ej behof af earlens penningar. Hon är en slug, beräknande och farlig qvinna utan grundsatser och med sina egna planer, som jag gerna skulle vilja utforska. Jag -skall hålla ett öga på henne. Hon skall bli ett intressant studium, och jag torde en vacker dag komma hennes planer på spåren. Ja, jag skoll hålla ett öga på er, min dame. I medvetande of att ha väckt lagkarlens misstankar mot sig, smög sig Octavia Conyers darrande upp till sitt