Göteborgsposten – 18 september 1874, sida 2

— Ni här? frågade hon öfverraskad. — Ja, jag är här. Ni väntade kanhända ej att finna mig i ert rum? Betjenten i förstugan sade mig, att ni ej var hemma; mea jeg vågade betvifla hans ord och gick in in salongen. Då jag ej fann er der, fortsatte jag till era privatrum, och er kammarjungfru sade mig, att ni var hemma. Jag beslöt derföre att vänta på er här. IIar conyers gått ut? — Ja, han her gått till sin klubb; åtminstone sade han, att han skulle gå dit. Jag har ej sett honom sedan middagen. — Er kammarjungfru har gått ner. Jag fann ert rum obevakadt och ringde två gånger, såsom ni brukar då ni kallar er kammarjungfru. Hon kom upp och sade mig, alt ni snart skulle vara inne. Era rum borde verkligen ej lemnas på det sättet obevakade och olåsta. Un tjuf kunde smyga sig in och stjäla bort era juveler. — I förstagan hålles ju alltid vakt. Ingen tjuf kan iotränga i huset. Var det för att gifva mig en lektion i försigtighet som ni kom hit i afton? — Nej. Jeg kom i affärer: Det uppstod en kort tystnad. Octavia kände sig obenägen att fråga honom vidare. Detta ord voffärer hade en obehaglig klang för henne. På den tiden såg hon aldrig sin onkel uten att tänka på den andre enkeln i Canada, som var egare af Cragthorpe och som snart skulle komma och taga det arf i besittning, som hon ansctt som sitt. Upptagna af sina egna tankar som de båda voro, hörde hvarken Octavia eller mr Callender ljudet af lätta fotsteg i trapporna och korridoren, ej heller att dörren öppnades till toilettrummet, som hängde tillsammans med bondoiren. (Forta.)