Göteborgsposten – 17 september 1874, sida 2

Från Utlandet. Att något hemligt spel pågår i den spanska frågan, är otvifvelaktigt, likasom det är tydligt att Tyskland häri har en framstående roll. Det har väckt en viss uppmärksamhet, att Times under sista tiden återgifvit en del bref från Spanien, hvilka haft mycket att orda om det så kallade alfonsistiska partiet dernere på den upprörda halfön. Så t. ex. har det upprepade gåoger förklarats, att hela den spanska regeringshären är alfonsistiskt sinnad. Oificerarne tåla ej republiken och skola derför icke heller förmås att föra kriget med någon egentlig kraft. Soldaterna äro ej heller republikanskt sinnade, och hvad befolkningen i allmänhet beträffar, så är den i de flesta fall afgjordt konungsk. För att kunna undertrycka eller åtminstone med någon utsigt till varaktig framgång möta carlisterna, skulle Serrano derför, mena sagde korrespondenter, vara rödsakad att sätta en annan tronkräsvare mot den carlistiske, och han har i det fallet icke mycket att välja på. Ingen utländsk kandidat shall af spanska folket godkännas och svårligen skall någon sådan sjeltmant infinna sig, efter hvad som skett med konung Amadeo. En inhemsk prins måste derför framdragas, och en sådan har man ju i exdrottning Isabellas son, prins Alsonso af Asturien. Marskalk Serrano har sjelf på senare tiden ansetts för alfonsist, och det är således skäligt antaga, att han icke skall emot denna kandidatur resa någon allvarlig invändning, sedan han väl funnit omöjligheten för sig att som republikens president bringa ordning i landet. Att planer i denna riktnirg pågåfkan man äfvealedes tro deraf, att, enligt ett från Berlin ingånget telegram, prinsen af Asturien sjelf helt plötsligt anländt dit, åtföljd af 3 officerare, och intagit på ett hotel med det betecknande namnet Hö:el Royal. Prinsen, som skall uppehålla sig i Berlin en tid, har väl närmast till åliggande att söka göra sin person fördelaktigt känd af vederbörande i den preussiska hufvudstaden. Att tyska kabinettat eller furst Bismarck icke skall hafva något att invända mot en alfonsistisk kandidatur, om genom den carlisterna och med dem en bigott ultramontanism och ränksmidande jesuitism kunna med framgång motarbetas, är klart, isynnerhet om vissa vilkor för framtiden Kunna till tack för Tysklands hjelp betingas. Är det nu en plan af denna art, som man rufvar öfver och hvilken skall i sinom til utkläckas? Emellertid säges det från Spanien äfven, att Serrano åter inledt hemliga underhandlingar med Don Carlos om ett möjligt återställande af lugnet under vissa vilkor. Kanske Serrano delgitvit Don Carlos planerna med den alfonsistiska kandidaturen och vill söka förmå honom att sluta sig till denna under förespegling om en framstående plats i det nya konungadömet, der Serrano naturligtvis skulle tills prinsens myndighetsålder vara förmyndare och Don Carlos kanske skulle erbjudas ett högt befäl. Serrano mottog d. 12 d:s i Madrid tyska och österrikieka sändebuden. Den förre sade vid tillfället, att kejsar Wilbelm är lifvad af