Göteborgsposten – 15 september 1874, sida 1

——————— skulle lemna ett utrymme för godsförvaring af omkring 56,000 qvadratsot. Huruledes bolaget på egen bekostnad ledt jernvägsspår till magasinet, vidtagit anordningar för planering af gatan, förtöjning af fartyg m. m. är för vidlyftigt att här omorda, likasom att ingå i någon skildring af det inre, de af ångmaskin drifva hissapparaterna o. s. v.; vi ha endast afsett att fästa en allmännare uppmärksamhet på detta företag, som torde vara det första i Bitt slag i Sverige, och derpå att det efter nu vunnen erfarenhet; tyckes gå en löftesrik framtid till mötes och mana till efterföljd på andra ställen. Från d. 25 oktober 1873, då likväl blott ena tredjedelen af magasinshuset var så färdig, att rörelsen kunde öppnas, mottogos till årets slut öfver 15,800 centner gods af många olika slag. Under vinterns lopp var naturligtvis rörelsen af jemtörelsevis ringa betydenhet, men från sjötartens början i år tilltog den betydligt, så att det magasinerades i april varor i vigt uppgående till 33,000, i maj till 19,000, i juni till 44,000 och i juli till 18,000 centner. Inalles hade till slutet af augusti i rundt tal i magasinshuset införts och derifrån utlemnats 230,000 ctr gods. I slutet af juli månad var på en gång gods magasineradt till en vigt af 84,100 centner. Dagliga arbetsstyrkan utgöres af 22 man, men måste understundom betydligt ökas genom tillfälliga arbeten. Den andra branchen af bolagets verksamhet eller anordningarne för beredande af tillfälle till varubelåning, har efter hand mera tagits i anspråk, och lärer för närvarande bolagets ansvarighet för meddelade accepter, emot säkerhet i magasinerade varor, utgöra vid pass 400,000 kronor. — Utom en omsorgsfull och nitisk ledning af företaget från början har det äfven gynnats af konjunkturerna, en ovanligt stor varuimport i första rummet. Äfven handlanden Lundqvists djerfva brott har i sin mån gjort bolaget nytta, ty med i dess magasin förvarade varor äro inga sådana underslef som hans att misstänka eller möjliga. Nämde Lundqvist lärer väl efter några dagar vara att hitförvänta, och kommer då snart att visa sig, om flera än den i går häktade bokhållaren Andersson, skola befinnas delaktiga uti eller medvetna af hans bedrägerier. Hvarför han emot all förmodan så skyndsamt blifvit utlemnad till svenska auktoriteter, kan man icke förklara på annat sätt, än att han bekänt sin brottslighet och sjelf medgifvit, att han skulle återföras till Sverige. Häruti vill man också se ett bevis på, att han icke medförde en större reskassa, då han så lätt gifvit sin sak förlorad. Föga mer än 9000 kronor tros han hafva med sig, efter att i början på den månad, då han afvek härifrån, hafva i riksbanken betalat en vexel å 50,000 kr., och det är mycken sannolikhet för, att han bestämde sig för rymningen först, då han fick underrättolse om, att Industri-kredit-aktiebolaget ämnade göra inventering i det plundrade magasinet. Slutet af september, som i betraktande af den förestående flyttningen, hyresqvartalens erläggande, inköp af diverse hushållsförnödenheter m. m. har sina mindre angenäma sidor, skänker också en föga välkomm en present i debetsedlarne för året. Dessa börja att utdelas under loppet af denna vecka och skola vara öfverlemnade till husvärdarne före slutet af månaden. Den, som anser sig vara för högt beskattad, har sedermera icke längre tid än till d. 9 okt. att inkomma med sina klagomål, en klagotid, som icke utan skäl anmärkts vara väl knappt tillmätt, äfven för den, som före den tiden fått sig tillställd sin debetsedel, hvilket för ganska många icke torde vara händelsen. Man eger visserligen rättighet och pligt att på vederbörlig ort göra sig underrättad om sin debetsumma, men då bör man också hafva en ej för kort tid dertill. Största beloppet på någon debetsedel säger man i år vara slutsumman på försäkringsbelagetSkandias, som lärer uppgå till omkring 46,000 kronor.