Göteborgsposten – 11 september 1874, sida 1

vid Seinestranden, hörer det till ott af de samlad på terrasserna nedanför vattenkonsten, Bref från Paris, (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Paris den 7 tept. 1874, Det behöfver icke sägas, att det är med mulna blickar, som Frankrike följt firandet af Sedan-dagen i Tyskland. Man ser häri en afsigtlig kränkning af den besegrades känslor, en lågsinnad glömska af det sätt hvarpå Frankrike fallgjort sina förpligtelser emot segraren och en i alla händelser obehöflig sporro för det ömsesidiga nationalhatet, som nog består ändå. Det är på fullt alvar som förslaget blifvit väckt att till gengäld: här fira den 14 oktober, årsdagen af slaget vid Jena, hvilken lade hela Preussen i Napoleons händer på ett ojemförligt fullständigare sätt än slaget vid Sedan gjorde i motsatt riktning. Förslaget lärer förmodligen icke komma till verkställighet: — det skall säkerligen i hvad fall söm helst icke bli tillåtet — men det: vittnar om den förbittring som Tyskarnes retsamma: och oädla trots har uppväckt här. Hurudan sinneestämningen allijemt är i afseende på dem, dorpå såg jag i går ett litet men betecknande exempel. Vid den landtliga festen i S:t Oloud, som firas under september månad och som, i synnerhot om söndagarne, lockar hundratusentals menniskor ut lill den stora präktiga parken: nöjen hvarpå parisarne aldrig så sig mätta, att se de stora vattonkonsterna spela kl. mellan 4 och 5 hvarje eftermiddag. I atvaktan härpå befann sig en ofsantlig menniskomasaa i går der utsigten är bäst; det var följaktligen ganska trångt och alla etolarne voro upptagna. Midt inne. i folksamlingen — der också under den närvarande tillströmningen af resande befunno sig representanter för de flesta nationer och män kunde så höra en stor mängd dialekter talas — voro tre unga tyskar, som syntes något upprymda och pratade och skrattade sins emellan. Någon af de kringeittunde sade, att de voro preussiska officerare, med rätt eller orätt vet jag icke, men de hade verkligen den välbekanta typen. Hviskningen gick ifrån den ene till den andre, man makade på alla sidor ihop stolarne till det yttersta och de tre unga herrarne befunno sig med ens isolerade genom en vid cirkel tom på folk. Ingen förolämpade dem eller ens sade någonting åt dem, men alla betraktade dem med blickar, som tydligt uttryckte hvad alla tänkte, De märkte det nog sjolfva, och gingo skrattande. (eller låtsande skratta) fram till ett kafs som låg vid sidanj af platsen. Samma uppträde förnyades här, och om en stund gingo de utan att afvakta vattenkonsternas öppnande. De tyckte sig kanske ha redan fått en kall dusch. — Det der är inte mycket gästvänligt, om man så vill, från fransmännens sida, men till deras ursäkt kan anföras att endast några steg ifrån platsen der den lilla demonstrationen tilldrog. sig, ligger det af preussarne uppbrända slottet ännu i ruiner och att man för öfrigt icke kan gå tio steg i staden S:t Clond utan att stöta på märken af kriget, sönderskjutna hus, nödtorfteligen upplappade, eller ramlade murar. Den 4 september, årsdagen af revolutionen, bar tyst och stilla gått förbi i Paris. Om den på något sätt firades, så var det helt och hållet privat, och det enda tecknet, mig veterligen till dess högtidlighållande, var att