Göteborgsposten – 10 september 1874, sida 1

rmietsber månad 1857 visade sig äfven i Skåne, blef invexlingen af skånska bankens sedlar allt större. Den betydligaste invexlingen egde rum vid afdelningskontoret i Malmö; dit strömmade äfven det stora antalet sedlar, som cirkulerade i Danmark. Vexellörerna i Köpenhamn, som ökade allmänhetens misstro mot dessa sedlar, inlöste dem med rabatt, och skyndade att uttaga full valuta för sedlarne i Malmö. På en så stor invexling var bankstyrelsen icke alla upptänkliga åtgärder för att underhålla riksmyntkassan, sammansmälte den dag för dag. Med stigande oro förutsågs, act den måste, till följd af den fortgående invexlingen, blifva uttömd. ställning och om behofvet af assistens blef finansministern dels af landshöfdingen i Malmö dels af bankdirektören Wallenberg underrättad; men till den förstnämdes, eller till regeJohan August Gripenstedt. En minnesteckning. VI. Vid några tillfällen under riksdagen 185 --60 yttrades i bondeståndet — der priva bankorna fortfarande voro illa noterade — a om icke regeringen under penningekrisen 185 med ott stort jån undersiödt skänska priva banken, så hade den nödgats stoppa. Upp gisten var icke exakt. Med den ifrågavarand bankens iråkade förlägenhet kunde regeringe icke taga någon befattning; men deremot ä med verkliga förhållandet öfverensstämmande att genom statsrådet Gripenstedta beslutsam het och energi räddades nämde bank från un dergåog, hvarigenom en katastrof förebygdes hvilken otvifvelaktigt skulle medfört hela lan dets ekonomiska och finansiella obestånd fö en lång söljd af år, ett obestånd mångdubbelt svårare än det, som diskonternas fall fyrtio år förut åstadkom. Då den antydda episoden och Gripenstedts åtgärder för skånska bankens räddning aldrig omförmälts i någon tidning och till sina detaljer endast af några personer är gänd, föreställer jag mig, att en redogörelse för denna märkliga tilldragelse bör vara af intresse, Skånes enskilda bank bedref redan då en ganska stor penningerörelse; dess sedlar voro allmänt gängse inom Provinsen, hade nästan undanträngt riksbankssedlarne och cirkulerade till högst betydligt belopp äfven i Danmark. De invexlades mot riksmynt både vid bankens hufvudkontor i Ystad och vid afdelningskontoret i Malmö, en åtgärd, hvartill banken i det senare fallet icke var förpligtad, men som underlättade penningerörelsen och icke ansågs kunna medföra några olägenheter för banken. När penningekrisens verkningar i novemberedd, och, ehuru den vidtog Oma skånska bankens bekymmersamma ; ringens, förfogande voro inga medel för on sådan eventualitet assedda. ! Äfven hos skånska bankens vexlingsomi bud i Stockholm — den tiden grossh. Adolf I Berghman — hade invexlingen stigit så beI tydligt, att han, som fått del af bankstyrelf sens egen förlägenhet, vände sig till finanshb ministern, meddelande att vexlingskassan endast utgjorde 40, 000 rdr och begärde råd, under antydan att han ville inställa vexlingen. Derpå Iemnades Borghman till avar en all5 varlig tillsägelse att fortfara med invexlingen G så långt bankens medel räckte, och först då 8 af dessa sista riksmyntsriksdalorn blifvit utk betald, samt om Berghman ej ville anlita sin ti egen kredit till bankens bästa, i närvaro af k tillkallad notarius publicus förklara att invexri lingen, upphörde. . fö Emellertid mottog finansministern ånyo å. bref från landshöfding v. Troil med den be1 M kymmersamma underrättelsen, att bankstyrelsc sens penningeförlägenhet så ökats, alt om inrå gen assistens skyndsamt kunde beredas, måsto G sedelinvexlingen af brist på kassa inställas, m Om en så olycksbringande åtgärd blef nödm vändig, var landehöfdingen beredd att till länsgr innevånarnes lugnande utfärda en kungörelse, så med tillkännagifvande, att då skånska banken ba egde fordringar öfverstigande sin skuld, kom pe ingen innehatvare at banksedlar att på dem lida någon förlust, hvarföre allmänheten uppmå manades fortfarande taga dem såsom befaltat ningamedel, ehuru de ej för det närvarande str kunde inlösas at banken, Derom kunde ingen ovisshet uppstå, att bed m skånska banken blifvit stängd, skulle alla, — ller åtminstone de allra flesta öfriga enskilda ankerna, hvilka redan hade svåra känningar f krisen, snart blifvit försatta i en så be-si b änklig ställning, att äfven de blifvit oförmögna mir ortsätta invexlingen af sina sedlar. Icke troligt var, att paniken kunde medlöra miasI — Jao hannaa mm IL