Göteborgsposten – 8 september 1874, sida 1

mit hit i vagn. Ni måste återvända i den. Skola vi resa nu? Conyers gaf sin brud armen och ledde henne ut ur kyrkan. Vagnen från Oragthorpe stod utanför dörren. Conyers hjelpte upp Octavia och tog plats vid hennes sida, svepte en indisk schal omkring henne och satte öfver hennes brudkrona en hatt med mörk slöja, som kammarjungfrun framtog. Mr Callender tog plats midt emot henne, Huplick satte sig upp på kuskbocken och åkdonet sattes i rörelse. Kammarjungfrun återvände till klädsömmerskans boning för att hemta sin herrskarinnas riddrägt och for derifrån till Cragthorpe i droska. Mr Callender hade ej en förebråelse att uttala under den långa färden till Hawks Cliff. Han var utomordentligt glad och skämtsam, ända till dess de närmade sig sin bestämmelseort. Då blef han plötsligt djupt allvarsam, liksom hans reskamrater redan. blifvit. — Om ej Octavia vore dotter till den bäste vän earlen någonsin haft, skulle jag vara riktigt rädd för att träffa honom, sade mr Callender. Hawkhurst är verkligen som ett rytande lejon, då han blir uppbragt. Han är en sådan man, som i ett anfall af raseri skulle kunna skära af sig sin högra hand, och om det faller honom in, att detta hastiga giftermål ej är tillräckligt öfverensstämmande med hederns och konvenansens fordringar, kan han visa oss allesammans på dörren och gifva oss sin förbannelse på köpet. — Ni behöfver ej frukta det, sade Conyers. Hans önskan att få Cragthorpe förenadt med Hawkes Cliff är allt för stor, att han skulle bli särdeles uppbragt öfver, att vi vågat påskynda giftermålet några månader. Qvinnan är af naturen diplomat. Octavia skall mäkla fred för oss. Men oaktadt denna försäkran voro bruden och hennes onkel ej litet modfällda, då åkdonet rullade in genom portarne till Hawks Cliff. De visste, att den förmodade arf